söndag, augusti 24, 2014

Vilken helg!

På lördagsförmiddagen kom min tonsättare Linda Sandström från Jönköping med delar av sin kör på körresa till Söderköping. Den vokalensemble som jag sjunger i (har ju tid med två körer numera) övade ihop med dem i två omgångar för att göra Lindas och min mässa idag - som jag skrev om häromdagen. Det var inte tänkt att himlen skulle öppna sig över de familjemedlemmar, dvs pappor och barn, som skulle titta på stan... men det gjorde den. Spöregn i flera timmar medan vi övade.

Efter ett längre lunchuppehåll gjorde regnet också uppehåll, som väl var. Kvällen ägnade vi åt att äta tillsammans - och vad tror mina kära läsare att körsångare ägnar sig åt när de är mätta och glada? Jo, vi sjunger förstås! Vi hittade notskåpet och gick loss - de medföljande papporna satt och pratade i ett hörn och min man agerade publik alldeles ensam... med kameran. Men... körsångare på kalas brukar inte bry sig om det finns publik eller ej.
Och så kom då söndagen... lite pirrigt... men inte nervöst, bara så där skönt förväntansfullt (det var betydligt mer nervöst när vi spelade in mässan för radion i våras). Min bror satt lägligt till med kameran medan jag hälsade välkommen och berättade lite om Lindas och mina sånger före gudstjänsten. Jag var mest rädd för att det skulle bli glest i bänkarna, för det är alltid svårare att sjunga då, men det hade jag inte behövt oroa mig för. Det kom många!
Här är vi i full gång - det är Linda som dirigerar. Vi hade flygel, fiol, basfiol och till några svängiga sånger även kongas. Så häftigt komp!!! Alldeles lagom ljud. Jag njöt hejdlöst!
Efter mässan var vi så här glada - klart att vi måste uppdatera de foton vi har på oss...
Sen åkte Lindas kör iväg - och "min" lilla kör plus några släktingar och vänner kom hem till oss på lunch. Ni som vet att jag inte är så värst mycket för att fixa med mat, förstår ju att allt stod klar i kylen bara att tas fram. Småpajer i mängd, sallad av olika slag och kallskuret. Förvånansvärt nog gick persiljepeston åt som smör i solsken... jag som trodde att jag skulle få äta den i flera dagar.
Eftersom jag inte vet om de 15 gästerna vill figurera i en öppen blogg, så får ni tänka er stoj och skratt och glam... Hur trött (men glad) jag är så här dags är nog inte så svårt att tänka sig.

onsdag, augusti 20, 2014

Apropå...

Nu som först, efter 9 år som bloggare, har jag förstått att en del kommentarer gått in i spamboxen direkt... Med skammens rodnad på mina kinder har jag idag läst kommentarer som alltså aldrig blev publicerade, många är upp till 9 år gamla... Känns som lite onödigt att publicera dem nu på inlägg som ligger så långt bort i tiden. Men - jag har läst dem i alla fall. Och nu vet jag var jag ska kika in, åtminstone en gång i veckan.

Så kan jag passa på att skicka med det som upptar mycket av mina tankar den här veckan. Det ska bli sååååå roligt att ha en körhelg tillsammans. Lindas kör gör alltså sin terminsupptakt med en körresa till Söderköping. Vi ska sjunga nästan hela lördagen och sen ha lite trevligt tillsammans. Hoppas att det kommer många och lyssnar sen på söndagen när själva mässan är, det blir mycket roligare att sjunga då. Välkommen om du har möjlighet.

tisdag, augusti 19, 2014

Blodlönnens historia

Tidigt i våras visade jag en bild på den eländigt sorgsna blodlönnen som blev kapad lite här och där, helt utan proffskunskaper, bara som en vild chansning. Länge spanade jag efter anlag till utskott... och de kom. Först så många att det gick att räkna dem vecka för vecka, och nu.... går vi till nedre bilden... 
 Nu är den finare än jag hade vågat hoppas. Den får så vacker färg framåt hösten, men var tidigare så snedväxt att den låg horisontellt mot marken. Till hälften skymd av halvdöda barrväxter.
Den uppmärksamma läsaren (jag säger det i feminin form, för jag har inte märkt av några manliga läsare) ser att penséerna är utbytta, men de klarade sig ovanligt länge.

Resten av trädgården lever i ett halvvilt tillstånd, inhägnad av höga häckar, så den får inte allmänheten se.

Elisabet i det gula huset i Halland: Apropå husmålning i gult.... Huset är inte målat i sommar. Det är dagsljuset som luras bara. Verkligheten ligger mitt emellan de olika nyanserna. Men flaggan lyckades jag få samma vinkel på ...

söndag, augusti 17, 2014

Årets kräftor

Så äntligen kom barnbarnet med kräftor. Det är hennes far som ser till att vi får jättegoda kräftor från Vättern. Här kramas det för fullt i "singelhörnan" med morbror.
 
Och här diskuteras det vem som ska lägga upp kräftor på det nyfådda fatet. Klädkoden för kvällen gick i kräftans färg.

 Dottern med sambo hade nästan rätt färger...
 Hatten och kräftorna är på plats. Den hemmagjorda hatten har sett sina bästa dagar, men det är mycket som har blivit måste-tradition just kring kräftorna. Ljuset är lite knepigt så sent, men kräftorna syns, det är viktigt.
 Morfar lär ut vilka som är honor...
 Det årliga gruppfotot... Vad dom skrattar åt? Jag kan avslöja att det var morfar i shorts och kräfthatt som showade vid avdukning inne på altanen. Ingen bild på det. Lite seriösa kan vi ju ändå få låtsas vara.
 Resten av kvällen gick i traditionens tecken; morbror trubadurade, barnbarnet ledde sångtävlingar, och som avslutning fick vi en i stunden påhittad duett om hur kvällen varit. Som tur är filmade jag den också för framtida njutning.
I dag har morfadern och mormodern tagit det lugnt. Bortsett från en snabb och backig promenad på Ramunderberget. Sen slocknades det i olika soffor... Men mungiporna har haft lätt för att åka upp efter en sån fin kväll. Nu kan vardagen få komma!

Om det hjälper?

Nu har jag, varje dag under flera veckor, fått spamkommentarer till ett inlägg som hette Semesterdagar... från USA - minst 10 om dagen. De kommer inte in på bloggen, men fyller min mailbox. Så nu har jag tagit bort inlägget. Undrar just vilket spammarna ger sig på härnäst. Samma glada ton i varje, om att hen ska tipsa vänner och bekanta om mina trevliga inlägg och att de kan hjälpa mig att förbättra bloggen. Konstigt nog utan att det finns nån länk - för spammen med länkar går direkt till spamkorgen.

Vet någon om jag kan spärra allt som skrivs på utrikiska? Eller förresten, jag kan ju klicka för att man måste skriva en kod för att kunna kommentera... så får det bli.

UPPDATERING: Nu är det gjort. Jag hann bara ta bort ca 1000 spam som blogger sparat i en särskild fil som jag inte noterat förut, så vällde det in kommentarer till ett annat inlägg. Nu måste den som vill kommentera ta sig omaket att skriva in siffror eller bokstäver - sen kommer det in först när jag har fått mail om kommentaren.

fredag, augusti 08, 2014

Det bästa i veckan

Ellen Key och hennes hem Strand vid foten av Omberg har jag hört talas om många gånger. Jag har smugit förbi huset i skogskanten, utanför staketet, som ung när jag ganska ofta var på utflykt till Omberg. Då undrade jag vad hon var för en... det verkade så tillbommat och jag såg aldrig en människa i närheten.
 
I går åkte jag dit med maken, mest för att höra min "gamla" bloggarvän föreläsa. Lena har kommenterat här i stort sett sedan jag började blogga. Först i några år från Libyen och sen från Stockholm, och där sågs vi för första gången för ca 7 år sedan.
 
Det första mina ögon föll på när vi kom in i trädgården, var de gammeldags bikuporna... tre stycken.   

Och så stannade jag till och njöt av utsikten ... fascinerad av det ganska stora huset på en smal platå, resten av marken var hur brant som helst... Hm...vintertid... is? halka? matkassar?
 Efter att ha krånglat sig ner på serpentingångar, kan man beskåda huset nedifrån.
Inne i huset fick man inte fotografera, men där fanns mycket sevärt - så ombonat, hemtrevligt och vackert. Genomtänkt in i minsta detalj.
Här väntar jag på "insläpp" - uppe på altanen står en kvinna som jag haffade så fort jag kom ur bilen. Såg på bråkdelen av en sekund vem det var... men prövade ändå försiktigt att säga namnet när jag kom bakom henne... Det var hon. Storasyster till min klasskamrat i Vadstena - kompisen och jag flyttade till Linköping samtidigt och hängde vi ihop där med. För att sen tappa bort varandra.
 Jag såg ju flera saker som skvallrade om att Ernst varit där före mig... blomsterbordet, växter i taklampan, hönsnät framför bokhyllorna...
 
Här är kvällens föreläsare, Lena Blomquist, som skrivit en omfattande bok om Carl Malmsten, hans liv och hans möbler. Jätteroligt att få höra henne berätta! Men - hennes alias som bloggläsare avslöjar jag inte!
Klart att jag måste fotas ihop med kvällens stjärna!
Det roliga var inte slut med det... Jag fick syn på ett annat bekant ansikte i publiken. Tack vare att jag hittade det ovanliga namnet på facebook för något år sedan, fick vi kontakt den vägen. Annars hade jag inte känt igen min konfirmandledare efter 49 år... Det var ett glatt återseende! Jag tyckte så mycket om henne på den tiden, men jag var 14 och hon hade redan tagit studenten, så vi hade inte så mycket gemensamt då. Men nu!!! Vi har undervisat invandrare, skrivit läromedel och inte minst skriver vi texter som blivit tonsatta... vi hade kunnat prata halva natten.
Jag var alldeles kvittrig av lycka efter att ha fått vara med om så mycket trevligheter - både väntade och oväntade. En kväll att tänka tillbaka på när vardagen slår till...

onsdag, augusti 06, 2014

Andas ut...

 
Så där ja, då kan jag andas ut. Premiären på det nya programmet är avklarad och jag kan luta mig tillbaka... Det är alltid lika läskigt att testa något nytt inför publik, ska det funka? Jag har ju märkt att samma program kan tas emot helt olika på olika ställen. Flera gånger har det hänt att en publik skrattar och har kul åt samma saker som en annan publik inte rör en min åt. Jag trodde inte riktigt på det där att man kunde prata om publik som "en" publik som kunde skilja sig från en annan. Men det är verkligen så. 
Varför? En viktig sak är placeringen. Sitter folk tätt, törs de skratta. Sitter de långt ifrån varandra med bord mellan sig och de andra, då... näe, då kanske någon tittar om de börjar flabba...pinsamt! Jag har också märkt att det är lättare att fånga publiken om jag får göra mitt före kaffet/våfflorna/lunchen. När folk har ätit är de dästa och vill gå hem. Ett gäng som kommer för att de är intresserade av att lyssna på andra, hembygdsföreningar/föreläsningsföreningar är helt annorlunda än ensamma människor som kommer för att äta och prata med andra.

Hur det gick ikväll då? Jodå, det var faktiskt tur att maken var med och hade en annan uppfattning än jag. Nog för att jag kom ihåg vad jag skulle berätta och gjorde det fritt, i stort sett utan att titta i manus, men jag tyckte att gensvaret var segt. Jag stannade förstås till med blicken längre på dem som log och nickade och fnissade, och undvek dem som verkade somna. Maken tyckte att det var jättekul och sa att publiken var helt med på noterna och fnissade ofta. Han var mycket mer nöjd än jag. Och han är brutalt ärlig!
Vad det handlade om? "Man lär så länge man har elever". Mest om hur jag gjort bort mig under mina 40 år som lärare, om kulturkrockar och språkförbistring men även om en del roliga grejer som hänt genom åren,

I morgon ser jag fram emot att åka iväg till Ellen Keys Strand och få avnjuta ett föredrag om Carl Malmsten, hans liv och hans möbler, av en god vän som jag från början lärt känna via bloggen, men som jag sedan har träffat många gånger på Sveriges Läromedelsförfattares årsmöten.

tisdag, augusti 05, 2014

Nyttiga nässlor

Jag har skrivit om nässlor flera gånger förut, men eftersom två real life-vänner igår frågade om detaljer, så kommer det här igen. Nässelsoppa har jag gjort i många år, och även torkat blad och blandat med torkad mynta till te. Men att använda nässelfrön lärde jag mig här hos Pettas på Åland
 
Hur nyttigt det är med nässlor, kan man läsa här: Någon kanske säger att de bränns, men jag är ganska hårdhudad och lider inte av det. När jag plockar mycket, tar jag på en plasthandske, men inte för bara lite te. När de är torkade bränns de inte det minsta.

Bilden ovan: Här växer de, på en urgammal trädgårdskompost. Nya komposter ska man inte plocka dem på.

 Bilden ovan: Ett antal kvistar är plockade, sköljda och sätts ihop med ett snöre för att torka hängande.
 Bilden ovan: Färdigtorkade frön - det ser mer brunt ut på bilden än vad det är.
 Bilden ovan: En knapp dl blev de fem kvistarna som jag glömde bort förra gången jag fixade fröna. Dagens skörd hänger i två mycket större knippen.
Om man toppar några plantor, kommer hela tiden nya fina skott. De här ska torkas till te.