tisdag, mars 03, 2015

Fastetid

Ja alltså, nu menar jag inte min vanliga 5:2-fasta som jag firar 1½-årsjubileum med den här veckan. Resultatet? (Jag hör nog att mina kära läsare undrar!) Fjorton kilo är resultatet på vågen. Men! Hör och häpna, även om det är en rolig biverkan, så är det främst av hälsoskäl jag har gjort det. Ökade blodfetter... och sånt läskigt som börjat höra av sig. Redan efter fyra 5:2-månader lät jag testa mig och värdena låg redan då bra. Den som nu tänker "åh, vad duktig hon är" kan genast sluta att tänka så. Det var bara de första 3-4 halvfastedagarna som var jobbiga, nu tänker jag inte på det, tvärtom är det jätteskönt att strunta i matlagningen två dagar i veckan. Det finns alltid några rester till maken som han värmer själv.

Nu som först läser jag Mosleys bok i ämnet och inser att jag måste växa 13 cm på längden för att ligga rätt till med midjemåttet enligt vad som är bra för kvinnor. Så jag har inte blivit så värst skrämmande smal, men gått ner två storlekar i kläder och behöver inte köpa tältklänningar längre.

Den där viktbiverkan gjort att jag har behövt köpa en massa nya kläder. Vojne, vojne, säger min man ekonomen. Yipppeeee säger jag! (När jag har vuxit till 1.80 får jag väl köpa lite längre brallor.)

Kanske finns det någon enda som minns att jag för snart tre år sen berättade att jag på hotellet på Mallorca blev kallad Lady Marian, förmodligen för att portiern inte kunde säga Bokblad, vare sig på spanska eller engelska. Det kändes inte alls fel, så Mallorcavännen Kulsprutan brukar tilltala mig med Lady M och jag undertecknar mailen så.

När jag var i Nässjö för en vecka sen, fick jag se en affär som helt klart vände sig direkt till mig. Och visst klev jag direkt in! En knallcerise jumper till halva reapriset och en svart jacka som var så speciell och dyr att jag inte hade haft råd att prova den ens. OM det inte varit rea. 70% bort från priset - och vips! Så hade jag råd att köpa den.

Det är så pass låg aktivitet bland de flesta av mina bloggvänner nu, så ingen har nog ens märkt att jag tagit mig en liten blogg- och facebookfasta. Mest för att jag har haft så mycket annat att göra. När någon duktig tonsättare skickar noter eller utmanar mig "hinner du skriva en ny text till påsk"? Då går jag ju igång...

fredag, februari 20, 2015

Sportlov

I måndags gick jag tvärs över fältet på skaren... i dag fanns inte mycket snö kvar. Men kylan är kvar... isvindarna var inte sköna trots att det var 5+.
 
Jag skojade i början av veckan på facebook om att det känns tomt att inte ha sportlov. Alltså, ett litet uns av sanning finns det, för något ljuvligare än sportlovskänslan efter tunga och mörka oxveckor fanns knappt då när jag jobbade. (Minns Pippi L som ville gå i skolan för att få lov!) Mycket intressant var det att läsa reaktionerna! Somliga påpekade att jag har ledigt jämt (som om jag inte visste det), några trodde att jag saknar skolan och har svårt att få dagarna att gå och föreslog sysselsättningar för mig. Några andra hakade på och tyckte att vi pensionerade lärare borde få någon form av ersättning för uteblivna lov...
 
Jag har märkt flera gånger att en tråd kan svänga och bli något annat när någon tolkar en kommentar fel, en tredje hakar på och plötsligt handlar det inte alls om det som skrevs från början. Det gäller att vara tydlig.
I dag kunde jag i alla fall gå hela min långa runda som tar 70 minuter - lite snabbare sommartid när det inte finns risk att halka i leran och när kläder och skor inte väger så mycket.
 
Det bästa i veckan var i alla fall onsdagen när det sportlovslediga barnbarnet åkte tåg med sin  mamma till Norrköping där jag och sonen/brodern/morbrodern (han som inte vill vara med på bild) mötte upp. Den senare var bara med och åt, shoppingrace är inget som lockar... bara mat.  
 Det blev en härlig eftermiddag med många reor och mycket tittande, lite fyndande och så fika på Lindahls innan tåget skulle gå hemåt.
Jag gav barnbarnet en handfull femmor som hon skulle ge till tiggarna - inte så mycket till var och en, men de räckte till alla vi såg. En av kvinnorna sjöng.... bara satt rakt upp och ner mot en husvägg och sjöng något så gudomligt fint. Mörk, fyllig och klockren altröst... det lät som folkvisor från hennes hemtrakter och var det vackraste jag har hört på länge. Jag gick förbi en gång till bara för att lyssna och tacka för sången - men när hon fick en slant till tystnade hon och bara tackade och tackade... så jag fick smyga iväg några steg för att höra mer.

tisdag, februari 10, 2015

Lördagskalas

Egentligen var det i söndags som det hade gått 40 år sedan vi var så här unga och vackra - och förväntansfulla. Lyckliga också, tror jag mig minnas... fast mest nervösa. Men vi firade i lördags. Körsång styrs ju inte av sånt här...  
Alltså, dags att kalla samman familjen. Det har hänt en del under åren... Vår första lägenhet var en etta med lånade möbler... Vi köpte en fåtölj själva, det var allt. I lördags frågade barnen om vi hade kunnat ana något av vad som skulle hända framöver, men - så långt som 40 år framåt tänkte vi inte överhuvudtaget. Möjligen ett halvår framåt... då skulle vi nämligen flytta tillbaka till Örebro i gemensam lägenhet. När vi gifte oss gjorde maken praktik i Åtvidaberg ett halvår, och jag hade just gått ut lärarhögskolan och lämnat mitt studentrum. Så jag såg nog mest fram emot att få jobb och få råd att köpa lite fler möbler.
Jag fick både blommor, presenter (Vilket jag inte alls hade väntat mig) och en puss för väl förrättat värv under 40 år. Fast i talet konstaterade maken att han ännu inte lärt mig att köra upp på grusuppfarten tillräckligt långsamt... så han har lite kvar i sin uppfostran. (Men han fick igen med det som jag inte har lyckats lära honom!)  

 Så skålade vi i jordgubbsbubbel - för nya tag...

Februari

Nu har äntligen min sega förkylning gett med sig och då hampade det sig att de tunga molnen gav sig av samtidigt. Härligt! Tänk att få ta på solglasögonen igen...
Min bästa utsikt, jag har tagit mängder av bilder just där, men nu har någon sågat ner de fina björkarna som hade ett härligt häng som jag kunde få som förgrund. Nere i dalen, där det växer buskar, gick den gamla gurklisten ner mot Valdemarsvik - där är fin promenadväg numera.
Det har varit fullt upp hela helgen, så jag har inte haft tid att blogga. 40-årig bröllopsdag med kalas för familjen kräver sina timmar att förbereda - och två sjungningar på söndagen tog också sin tid med genrep och resor.

Däremot känns det inte riktigt som att jag jobbat igår och idag - fast det har jag... Det är produktion på gång, filer med texter och noter går fram och tillbaka och filas (!) på. Jätteroligt! Faktiskt lika roligt mitt i processen som det är när det börjar kännas klart. Efteråt är det inte så kul, för då vidtar oftast VÄNTAN.... Men det som är på gång nu, kommer att användas under våren.

onsdag, februari 04, 2015

Blogg till bok

 
Nu äntligen har de kommit... Så glad jag blev!!! Alla ni som har förfasat er över att jag har sänkt mina dagböcker ute till havs, kan andas ut. Nu är i alla fall bloggen sparad till eftervärlden - den är betydligt roligare läsning än dagböckerna. Jag anar att speciellt barnbarnet kommer att ha stor glädje av böckerna framöver. Säkert barnen också...

Fyra delar blev av den första omgången - jag fick vänta lite längre än utlovat, men nu gör det inget, för jag är väldigt nöjd! (Länken kommer strax!) Pappret är rejält och vitt och lagom blankt, fotona är helt okej. Nu fotade jag av några sidor med bara golvlampan som källa, de är bättre i verkligheten, alltså, mina halvdana bilder är fortfarande halvdana...
Jag var lite orolig för att sidorna skulle bli klippta lite hur som helst, eftersom jag valde löpande sättning. Jag prövade med ett inlägg per sida, men då hade det blivit mycket dyrare och med många halva sidor med korta inlägg. Här och där råkar rubriken hamna på ena sidan och texten på nästa - men i det stora hela gör det inget, datum för varje inlägg finns med - däremot inte kommentarer (då hade det blivit 20 böcker...). Jag har fnissat och läst ... för jag erkänner att jag inte kollade igenom alla inlägg först. Man kan göra det och klicka bort det man inte vill ha med, men här rör det sig om sammanlagt 1000 sidor och lika många inlägg, så jag iddes inte.
Nu undrar förstås alla vad det kostar... i det här utförandet, med ca 1000 sidor i fyra delar, kostade det (inkl porto) ca 1800:- minns inte exakt. Men det var det värt. Nu när jag inte längre sätter in foton i album och skriver bildtexter till, så får det här bli ersättningen. Förmodligen kommer det ytterligare några delar... Här hittar man det www.bloggtillbok.se

måndag, februari 02, 2015

En hel vecka

Jag har fått denna underbara bild av min trogna läsare Kulsprutan. Tack! Hon vet inte hur rätt hon har... I dag var jag visserligen på benen och sjöng med barnkören i kyrkan, men - inte mer. Själv hade jag ingen röst alls. Barnen sjöng däremot fint som vanligt. Sen blev det hem till soffan igen - där jag har legat hela veckan som gick...
 
Dagtid tittar jag normalt inte på teve, men den här hostande veckan har jag fått i mig en mängd dokumentärer och serier av olika slag intravenöst. Lite som ett studiebesök i nya kanaler.  
Nu får vi hoppas att de orakler har rätt, som säger att en förkylning tar mellan åtta dar och en vecka att gå över vare sig man medicinerar eller ej. Jag alternerar mellan dekokter av olika häxteer, Ipren, apotekspiller mot hosta, pressad citron, grape och apelsin... risken för överdos av c-vitamin är överhängande. Har jag glömt nåt? Just det! Honungsvatten också. Gurglar mig i saltlösning och häller den genom näsan. Varma strumpor på händerna... handsprit i armhålorna... vitlök i öronen....

I morgon är jag nog pigg som en ärta. Då har det gått en vecka sedan första rejäla hostklådan i halsen.

onsdag, januari 28, 2015

Mitt i veckan...

De här rosorna köpte jag för en dryg vecka sedan när maken fyllde år. Hade det inte varit Fairtrade-märke på dem, så hade jag gissat på genmanipulering av något slag. De har inte åldrats öht, bara slagit ut lite och blivit ännu vackrare. De får sova svalt om natten, det är det enda jag har bidragit med. 
Så skönt att ha något vackert att titta på nu när hostan också blommar... Det blir mycket sittande/liggande i soffan och många koppar med häxbrygd av olika slag. Har en del torkade örter kvar i skåpen sedan i våras. Jag har inte börjat gnälla. Än. För jag har inte varit förkyld det minsta på över ett år, och någon gång är det väl bra att träna upp immunförsvaret? Bortsett från den svidande hostan känner jag mig inte särskilt sjuk. Bara så pass att jag slipper vara duktig...
Efter en halv dags hackhosta igår, var jag glad att rösten höll när vår lilla vokalensemble sjöng på Förintelsens minnesstund. Det är kännbart när vi är så få, om någon får ett hostanfall eller att rösten bryts. Det lär ha låtit riktigt bra enligt vad några lyssnare sa.

Jag störde mig oerhört på att den som skulle avsluta med ett solo plötsligt, innan allt började, hade ställt fram ett notställ i mitten och ett mickstativ bredvid - mitt ibland alla vackra ljus som fanns ända fram till altaret... Så lättflyttat som det är, kan man ta fram det när det blir dags. Men jag vågade faktiskt inte gå fram och ställa undan det. (Fegis.) De tomma stolarna i bakgrunden är inte heller vackra, men de syns inte rakt framifrån. En fin stund blev det i alla fall - och inte heller nutidens människoslakt glömdes bort.

Ett tillägg om vad som fick mig att vakna till rejält i går morse. Jag brukar vakna till lokalradion för att få en anledning att gå upp och stänga av... och därmed vakna till. Det är så dåligt att jag får fnatt. P1 och P2 sover jag bara vidare av.

I alla fall. Efter att någon hade pratat om Hitlers lägerverksamhet, började programledaren flumma om när vi svenskar flydde från svälten i Sverige, till USA: "Och där - i Mellanöstern, fanns gott om bördig jord... så alla ville till Mellanöstern." Först trodde jag att jag hade hört fel halvt i sömnen, att han bara slirade lite på we- och ö-, men nej då! Han sa om det flera gånger innan jag hann stänga av.

Före jul frågade en annan reporter om prinsessan Victoria möjligen var släkt i rakt nedstigande led med Folkungaätten... På fullt allvar! (Men då kunde jag inte hålla käft utan kommenterade att man kanske ska vara påläst när man gör reportage, många andra hade också kommenterat, på deras facebooksida och vi fick svaret att vi hade fattat fel. Senare på dagen kom en ursäkt... "inte så lätt att hålla reda på alla kungar och årtal...." Men, det tycks vara ganska lätt att få jobb som radiopratare...

söndag, januari 25, 2015

Nästan som på riktigt

Jag har hört talas flera gånger om hur fantastiskt det är att kunna gå på både opera och balett för en ganska rimlig kostnad och komma ut i stora världen, fast det är hemmavid. Svansjön sändes idag direkt till 50 länder...
 
I dag blev det äntligen av. Jag och kulturkompisen åkte in till Norrköping och gick på Cnema/Bolsjojteatern... Det var en häftig känsla att sitta där och mingla med Moskvas kulturelit.
De som satt på parketten kom ganska så sent... här är det 5 minuter kvar. På en annan vy över salongen är det smockfullt på parketten. Uppe på balkongerna var det fullt tidigt. Fint folk lär visst komma sent...

 Det här är från trailern... jag fotade förstås inte mitt under dansen. Inte blev det särskilt bra bilder, men på bioduken var det fint...
 Vi fick titta bakom ridån hur de värmde upp...
 
 I pausen var det intervjuer med några av dansarna.
 Det här är taget när huvudpersonerna tar emot folkets jubel efteråt.
 
Helt underbart att äntligen få ta del av Svansjön. Vi såg den både på håll och i riktigt nära närbilder. Nästa gång blir det opera... ska kolla upp när och vilken. Fick verkligen mersmak!