tisdag, februari 02, 2016

Februari

Jodå, jag lever, även om jag varit lite lat med bloggandet. Känner mig varken fantasifull eller spirituell nog när jag gjort klart andra skriverier och varit och jobbat. 
Men jag har fina rosor som förgyller tillvaron. Inköpta i torsdags för 25:- och de har inte gjort den minsta ansats att åldras. 

Nu hör jag nåt som låter.....hm... det visst magen som kurrar! Det var en ganska tunn fisksoppa som serverades i skolan. Jag får nog ta mig ett äpple i väntan på middagen. 

- James, kan du komma hit med ett äpple? James...JAMES, HÖR DU MIG? 
Förbaskade butler...får väl gå själv, då! 

torsdag, januari 21, 2016

Kan inte somna...

Jag har jobbat tre dagar i rad, (jag vet att andra gör det och mer därtill, men jag hade ju nästan hunnit vänja mig av med att arbeta) så jag la mig på soffan för två timmar sen och tänkte ta mig en tupplur. Kvällarna har gått åt till körsång i de två körer där jag hojtar.  (Nu gick det här inte ut när jag skrev det vid 16-tiden, för den som tror att jag sover middag vid 19. Det gör jag inte!)

Men... Inte kan jag somna när jag ligger och ler och tänker på mina killar som jag varit ute och gått med i dag igen. Kör en del samtal i repris och fnissar. När det var röd gubbe och kollegan och jag upprepade: vi väntar. Väntar. Jag väntar, du väntar, vi väntar, blev en kille fundersam och höll upp sina händer och sa: väntar? 
- Nej, vantar. Vi vÄntar... Du har vantar!
En annan kille undrade om nästa och nästan är samma ord. En tredje hade samlat på sig vad kollegan och jag pekat och sagt, och utbrast plötsligt och lyckligt "ett rött hus!" och pekade, fast han i början av promenade inte fick ihop det alls och såg ut som ett frågetecken. Men efter många hus i olika färger så gick det. 
En fjärde propsade på att vi skulle gå in i kyrkan, han är kristen (ovanligt nog bland många muslimer) och han blev så nöjd. Jag letade rätt på inristningen med märket (ca en meter löver golvet) dit vattennivån nådde år 1684. Med några simtag förstod de precis och gjorde stora ögon. 
Här studerar vi kartan vid den tömda kanalen. Men ingen tror oss när vi berättar om båtar och dans och mängder av turister. Vi såg bara en tant med en hund...
Vi gick inte upp på Ramunderberget, men pekade och sa: ett träd, två träd, många träd... etc.

Det häftigaste (förutom alla goa kramar jag får) är att se hur alla förändras den dag de upptäcker att de faktiskt förstår några ord här och där. De får en annan blick, rätar lite på sig och självförtroende kan anas. 

När vi åt i gymnasieskolan dit alla ska slussas in, kom det fram två killar som vi hade i början av november. Stora kramar förstås, men det var knappt att de gick att känna igen. Det var som om de vuxit ett par år....pratade hela meningar och berättad att de började förstå ordentligt. Jag blev så varm i hjärtat!

Men nu ska jag sjunga "gratinäran" för maken och servera god mat och tårta!

torsdag, januari 14, 2016

Rysskylan...

P.S. (pre scriptum kanske det heter här?)
Jag har redigerat lite, såg att en mening föll bort och då blev det lite konstigt. Jag har inte lärt mig redigera via paddan.


På lokaltidningens vädersida stod det att "rysskylan" är här. Jag undrar hur många ryssar som känner sig kränkta av det uttrycket. Men kallt har det varit. Förmodligen är tio-tolv minus här, lika kallt som tjugo i torrare trakter uppåt landet. Trist i alla fall när det fryser på just när en massa slaskig snö bildat egna landskap på gatorna. Det är knöggligt! Men idag var det vackert med blå himmel och strålande sol.
Jag har jobbat idag, med inslussningsgruppen, killarna byts ut när de gått där tre veckor och så fylls det på med nya. Det är på torsdagarna vi brukar gå till Ramunderberget.Håller kylan i sig, får nog de här inte gå dit. De har på tok för lite kläder på sig. I dag gick vi bara en kort stadspromenad, sen gick vi tillbaka och jobbade inne.
På hemväg.

Det är så kul - alla grupper blir lite olika, ibland är det nån spexare med som får igång alla, ibland några som snabbt kan översätta om vi tar engelska som en brygga mellan språken, och ibland några som aldrig sett andra bokstäver än sina egna. Planera är alltså svårt, men på tisdagar är fokus på kropp och hälsa och på torsdagar är det natur - men mest blir det som det blir. En kille förklarade när vi slutade idag, att hans huvud höll på att sprängas av svenska. Sen började han prata dari för att pysa ut lite frustration. Jag låtsade att jag förstod, nickade och svarade på nonsensspråk. Han låtsades att han förstod och svarade vidare på dari. En riktigt trevlig liten konversation blev det. 
Dari pratar man alltså i Afghanistan. Det är så likt farsi (persiska) att vår iranskfödda tolk fixar det galant. Men hon jobbar inte mina dagar...

Nu ska jag tända en brasa. Ska nog ha en kopp te också... 

lördag, januari 09, 2016

Julen är utschasad

Det blev lite mörkare härhemma utan gran och ljusstakar i fönstret, men ändå skönt att få bort dammiga tomtar, vissna hyacinter och smuliga juldukar. Det är den sedan länge avflyttade sonen som är mest förtjust i julpynt (inte hos sig!) och som dekorerar här. Han trodde nog inte att vi skulle hitta de tomtar som han smugit upp högst upp på skåp och hyllor... men de är funna och borta nu. Konstigt nog håller han sig härifrån jämt när det ska bort igen!
 
Det har kommit en väldig massa snö de senaste dagarna. Jag är mer än trött på att borsta fram bilen och sopa trappen (skottar i övrigt gör maken) men nog är det vackert ändå. Jag är ganska kluven inför snön... Igår kväll när kompisen och jag gick hem från kinakrogen var det makalöst vackert i Brunnsparken. Alldeles tyst och stilla och inte längre så kallt...

Men i natt började det snöa igen. Egentligen skulle vi ha åkt tvärs över Östergötland på ett kalas idag, men när det snöade för fullt på förmiddagen också och har utlovats ännu mer, då valde vi hemmets lugna vrå. Inte alls lika kul, men säkrare...

I går började jag jobba så smått och på tisdag drar det igång lite mer än under hösten. Men bara lite mer, och under en kortare period. Alla kramar jag fick igår ...alltså, den känslan ... 


fredag, januari 01, 2016

Gott nytt år

Här avslutades 2015 och påbörjades 2016 helt utan ståhej. Som vanligt numera. Förr firade vi ofta ihop med vänner och kalas, men vi har blivit latare och tröttare (tråkigare?) och gillar att uggla hemmavid. 
Men nyårsbön i kyrkan med mängde av tända ljus och fin musik vill jag inte missa, och sedan går vi direkt till torget där ljusskulpturen lyser upp. Tal och sång i en halvtimme, sen går alla hem. Jag hann fota innan det kom alltför många som skymde. 
I dag tar vi det lugnt och tänker bara gå en promenad. Löften inför nya året har jag inga. Bara förhoppningar... 

tisdag, december 29, 2015

måndag, december 28, 2015

Jag älskar mellandagar

Så tyst och skönt med några kravlösa dagar att bara vila och slöa och hämta nya krafter ur! 
Julen kom och gick, mycket sång blev det... Två gånger på julaftonen, fotot med den femhövdade kören (fast alten blev skymd bakom dirigenten) är från den pyttelilla kyrkan i Börrum, 20 min ut mot kusten från Söderköping räknat. Eftersom ingen fotograf var med på julnatten blev det inget foto på den tolvhövdade julkören i vår stora kyrka.
I går, när S:t Anna vocalensemble hade julkonsert, var vi ovanligt nog fulltaliga. Bara dirigenten saknas på bilden. Som vanligt spelade jag in på min lilla behändiga zoom, och kan konstatera att det lät bra. Tur det, för genrepet lyste det inte direkt om... Den sång som jag har skrivit texten till, kommer snart på youtube. 
 Det satte i att snöa så alldeles förskräckligt några timmar före konserten, det var ju otur för alla som inte vågade sig ut på de smala hala vägarna, men det kom förvånansvärt många ändå.

Nu ligger jag på min blå soffa och njuter av granen, liten men naggande god. På juldagen var det inte så tyst här hemma, då var hela den yngre skaran här. Åt, öppnade klappar, spelade spel - och gitarr.