söndag, juni 28, 2015

BLOGGBLAD 10 år

Just den här dagen för 10 år sedan tog jag mina första stapplande tangentslag in i bloggvärlden. Det har varit givande - så många trevliga människor har jag lärt känna. Med denna bukett (som stod på bordet hos svägerskan häromdagen) vill jag tacka alla kära läsare som hängt med, en del ända från starten.

Så här skrev jag första dagen:
Sisådärja! Det ser ut att bli något. Men hur får man nån som läser? Och varför skulle förresten nån vara intresserad? Det har jag själv frågat mig varför jag är, när jag sitter och läser andras privata tankar.
Och jag som en gång i tiden skulle flytta ut ur huset om det kom in en dator genom dörren... Nu får jag knappt plats med mina grejer för alla datorer, och jag får knappt tid att göra nåt annat eftersom jag bara sitter vid datorn.
Skönt med ett flexibelt sinne!


Nu till ett litet potpurri från dagens båtutflykt. Bad och solande i mängd (men inga avklädda bilder nä nä nä!) och på hemvägen stannade vi till på den lilla ön där Capella Ecumenica ligger. Det var gospelgudstjänst med jordgubbsfest. Mycket folk - varmt och skönt och inte så blåsigt som sist jag var där.
 Rena altartavlan bredvid kapellet....
 Och så åkte vi hem - mätta och glada i både kropp och själ. För den som inte är skumögd syns kapellet där på klippan.
 Full fart hemåt!

Jag sticker iväg på kurs i veckan som kommer, och maken har lovat att rensa på vinden under tiden... Ingen har varit där uppe på de dryga 25 år vi bott här, så jag tror att alla kartonger kan gå direkt till sopstationen...


fredag, juni 26, 2015

Snart slut på juni....

Så fort dagarna rullar på - och så lite jag hinner med... i alla fall när det gäller bloggen. Jag ser att allt fler av bloggvännerna droppar av, så det är inte bara jag som slöat till. Men jag blir glad varje gång jag ser att någon har kommenterat och är aktiv.

Midsommar regnade bort...helgen känns passé nu, fast jag försökte hålla kvar och njuta av de vita nätterna de få gånger som himlen inte täcktes av svarta moln. Barnbarnet med mor och bonuspappa, vår son och några fler släktingar förgyllde altanen - som var torr - efter blöt dans.

Onsdagen, som nyss passerat, tillbringade jag med en handfull gamla skolkamrater. Jätteroligt att ses igen och prata urgamla minnen. Men jag vågade bara lägga ut en bild på facebook där alla är med.

Jag hann knappt hem på torsdagsförmiddagen förrän det var dags att åka iväg på kalas till svägerskan som fyllde år igår. Flera syskon till henne och en son med familj dök upp, och vips - så var vi väldigt många i köket, men där finns det plats. En helt underbar dag blev det! Solen värmde gott långa stunder.

Salladssköljning i storfomrat

 Hemtrevligt till tusen...
 Brorsan framför "snickerboa" som inte räcker till för alla hans projekt... Längst bort skymtar en enorm trave med bräder till nya spännande byggnationer.
 Brorsan med fru framför boningshuset i skogen.
Utöver dagens lunch av mangold och sallad fick jag med mig mängder av fläderblomsklasar som nu ligger och gôttar sig i kylen.

måndag, juni 15, 2015

Mitt i juni

I helgen åkte väl känslorna berg- och dalbana för de flesta av oss. Min privata helg var lugn och fin och skön - jag gladdes med det lyckliga brudparet och våndades med Lisas familj... Så ofattbart hemskt! Jag saknar ord.

En regnig och blåsig dag i början av juni roade jag mig med att lägga in en sång på youtube, det är min text och jag har fotat och Linda Sandström har gjort melodin och sjunger och spelar. Här är länken till sången om någon vill lyssna på "Livets sånger". Den skrev jag när jag hade sett ett tv-program i en serie om lovsånger från hela världen. En liten flicka i Afrika hade mist båda föräldrarna i aids och hade nyligen fått veta att hon var smittad. Ändå sjöng hon av hjärtats lust med glittrande ögon. Programledaren sa något om att "livets sånger måste ändå alltid sjungas" och kameran fokuserade på den söta lilla tjejen. Direkt hämtade jag papper och penna...

Nu när solen och värmen trevande letar sig hit, nöjer jag mig med en långpromenad vid lunchtid, jag är inte mycket för att sitta sysslolös i solen, och så frossar jag i mina "projekt" resten av dagen. Bäst att passa på när jag har fått sylust. Kjolen förra veckan blev jättebra. För er som inte finns på facebook ser den ut så här:
Den var ute på stan och luftade sig i lördags och fick godkänt. Den sitter som den ska. Nu ska det bli ännu ett blommigt projekt. Jag går i svart i stort sett hela vintern och längtar efter färg och blommor. Risken att jag kommer bort i trädgården är ju stor, men den får jag ta.
Visst ser symaskinen lite hungrig ut där den står och väntar på att få sätta nålen i blommorna!

torsdag, juni 11, 2015

Juni

Alltså... såna här dagar! Solsken, lagom varmt, lagom bris... små lätta molntussar... Nästan så att jag kan förlåta den blåsiga och kalla maj. Blåklinten tar för sig och jag njuter på dagens långpromenad. Tacksam och glad över att vara fri och frisk och få ha det så bra - och leva i ett fritt och vackert land. 
 

Man anar var det gamla järnvägsspåret har gått, buskarna nere i dalgången på bilden ovan visar vägen. Fotot nedan är taget när jag är vid den vänstra av skogsdungarna på bilden ovan.

tisdag, juni 09, 2015

Projekt

Förr hade jag alltid något i gång i symaskinen, jag sydde jämt. Både till mig och barnen. Inte till maken. Jo, när han var ny som fästman sydde jag ett par vinröda manchesterbyxor som var modernt då, men herrkläder är inte så kul.
 
När jag började skriva för ca 20 år sedan, la jag undan alla sysaker. Symaskinen har förstås kommit fram ibland, jag har smugit med några mindre grejer som kuddar och någon tunika.
 
Så vaknade lusten plötsligt till liv förra veckan och jag rotade fram mina gamla sparade jeansbitar. Ja, inte mina, för jag köper mest stretch och det är bättre med riktigt denimtyg. Först gjorde jag en liten prototyp som jag visade häromdagen, men jag blev inte helt nöjd, så jag gav det hela en chans till.
 
Många har redan frågat om jag syr på beställning. Svar: nej. Men jag delar gärna med mig av idén och måtten. Själv har jag snott måtten från den souvenirväska jag köpte på Hötorget, piffig men väldigt svart och väldigt turistig med SWEDEN SWEDEN SWEDEN i alla färger.
 
Den som inte är van att sy, ska nog hellre pröva med en enklare modell, typ kasse. Spetsiga hörn och dragkedjeflärpar hör inte till baskunskaperna.
 
Tack vare kartongplattan i botten står väskan snällt. Perfekt storlek för det jag behöver och den går att hänga på axeln vid behov. 
 
Färdig. Det gick inte att sy fast "flärpen" med fodret i maskin, den klarar inte så tjocka lager, trots fingerborg och vaxad tråd gick det (inte så) lätt för hand heller, men det var skönt på altanen så jag härdade ut. Allt annat klarade maskinen att tugga sig igenom.
 
Här är måtten. Utan sömsmån. Klicka upp bilden så syns de bättre.

 Huvuddelarna sys ihop. Jag pressar efter varje söm och syr på stickningar för bättre finish.
 Lite knepigt att få hörnen snygga.
 "Linningen" sys på från rätan. Det som sticker upp är "flärpen" till dragkedjan. Fodrad med vanligt fodertyg. Förresten, det måste väl nästan vara musealt... min moster har varit död i 50 år, hon fick med sig ganska mycket andrasortering av diverse tyger när hon jobbade som väverska. det här fodertyget användes av skräddare till fickor. Tunt och lagom blankt, underbart material. Tur att jag visste var jag hade sparat det. (De sticka klänningar i ylle som mamma sydde till mig för att tyget var gratis... och som jag förtvivlat grät över... de är nästan värda ett eget kapitel.)

Sådärja! Dragkedjan är på och jag är hur stolt som helst. Den här har inte råkat ut för genvägar som den första modellen till höger nedan. Fast den har fungerat hela helgen. Dottern ärver den meddetsamma, hon har meddelat att hon är spekulant. Äpplet? Jo, det har svärmor knypplat. Hon var från Vadstena och där knypplade alla flickor - men alla blev inte knyppellärare som hon. Hon hittade på rätt många små modeller som vi har ärvt. Jag har några knypplade bokblad, men det tyckte jag blev lite för mycket. Dessutom hängde det här på min anslagstavla, så jag slapp rota i skåpen.

Den första är nog lite tuffare, men jag är ju tant och inte så tuff... dessutom kommer den nya nog att bli skrynklig och tilltufsad ganska snart.
För min del kan Gucci och Chanel och YSL och allt vad de heter bli rika på eftertraktade dyra väskor - den vänstra kostade 35:- (dragkedjan). Den högra kostade det dubbla, för då köpte jag grövre nålar till symaskinen och tråd också - vilket jag inte klarar att slå ut på fler eftersom jag inte vet hur länge nålarna kommer att räcka...

lördag, juni 06, 2015

Nationaldagen

Kanske är det åldern som gör det? Jag var inte mycket för nationaldagsfirande förr - då när det började - och svenska flaggans dag tyckte jag nästan var en lite pinsam tillställning... Alla skulle ut på skolgården, flaggan skulle hissas... men ingen visste riktigt varför.

Men nu tycker jag att det är viktigt... kanske en markering också att vi har rätt till vår flagga och nationalsång, att de inte tillhör ett visst parti. Vi måste ju ändå vara himla glada och tacksamma att vi lever i ett fritt land och har det så himla bra jämfört med många andra.
Nere vid Brunnen, stans stora hotell, firas det med tal, sång, musik och sen repris på alltihop fast med andra talare/sångare/musiker. Himla trevlig tillställning. I år var inte min barnkör med. Det går inte att få ihop dem mitt i en långhelg efter att vi avslutat terminen. Och lika glad var jag för det, skönt att bara sitta och njuta. På bilden ovanför sjunger Halsbandet, där jag var med i 15 år.
Här dansas folkdans, med många bekanta bland dansarna.  

Jag berättade väl att jag köpte en liten väska på Hötorget, en äkta svensk souvenir, för ett par månader sedan? Den hade en så exceptionellt bra form, så i går började jag klippa i de gamla jeans jag hade sparat, och i dag blev den färdig. Med en pappkartong mellan foder och botten står den lika stadigt som sin förebild.
Jag blev nästan helt nöjd. Dragkedjan blev lite för kort, så jag gör en till - utan att försöka passa in kanterna till kanter på tygbitarna, det blev lite svårt. Men fodret med lilla fickan blev jag nöjd med. Nu har jag ingen mer skjorta att klippa sönder... men förmodligen en hel del tyg som ligger djupt inne i garderoben från min tid då jag levde vid symaskinen all ledig tid.

måndag, juni 01, 2015

Körresa

Hela månaden som gick har varit späckad med roliga och spännande evenemang. Men jag tror att helgen som just passerat var pricken över j:et i maj... Den vokalensemble som jag är med i, bjöd hit Linda Sandström med kör för att göra vår mässa, Livets sånger, i höstas. Samarbetet föll så väl ut och vi hade så roligt ihop, så vi bestämde redan då att vi skulle göra om det hela i Dalvikskyrkan i Jönköping, där Linda är kantor och körledare.
 
Hela lördagseftermiddagen övade vi tillsammans, och eftersom vi ändå skulle passera Habo på kvällen för att äta middag hos två körmedlemmar som har en släktgård lite längre upp mot Hjo, ville vi gärna se Habo kyrka. Att bara titta är ju inte så kul, så Linda ordnade en musikgudstjänst där vi medverkade tillsammans med hennes kör. Smakprov från mässan. Ingen akustik, men väldigt mycket annat intressant!
Mellan skurarna kom en och annan solglimt - en av dem speglade sig i ett av takfönstren.
Jag minns inte vad som hände här... men det är övning. Och sen såg jag sakerna som ligger och stör... de försvann strax så jag har några foton med fin uppställning utan "skräp", fast... de ser så välordnade ut, den här är roligare.

Vilka målningar! Vi fick en guidad tur efteråt.
 Här är maken fångad av något... ett kul fenomen att vi alla gick och stod med huvud och blick vända åt alla håll och försökte se allt spännande på väggarna. (Alltså, maken sjunger inte, men han tyckte att det var kul att hänga med och pröva nya bilen som vi "fick" i onsdags.)

Det blev en sen middag i Brandstorp - men ack så gott med Vätternröding. Lite stämsång blev det också vid brasan.
Några av oss åkte tillbaka till Jönköping och sov på folkhögskolan, några sov kvar i gästrummen på gården. 
Klockan tio på söndagen var vi uppsjungna och mässan började. Det var inte bara jag (partisk!) som tyckte att det lät bra. Linda kompade på piano ihop med en violinist och en basgitarrist. I några sånger lånade vi ut en av våra tenorer som spelade congas. Det kom rätt mycket folk, så det kändes väldigt väldigt bra. Jag njöt och sög in stämningen och känslan och gömde den i mitt hjärta.
Till kaffet efter mässan bjöd S:t Anna vocalensemble på en gammal favorit, Se på din värld, av John Rutter. Om någon undrar över uppställningen, så har vi som princip att vi står blandade i stämmorna. De tre altarna står tillsammans, men den andra sopranen och jag blandar gärna upp oss. Basen står i mitten. Det finns ytterligare två sopraner, men de var inte med på resan.
 Till min glädje kom en kär vän från Nässjö och lyssnade. Blommor hade hon med sig också... ♥ Det är Linda Sandström t.v. som har skrivit all musik till mässan, och jag i mitten som har skrivit nästan all text, Linda har skrivit texten till två sånger. Anna Emvinelle till höger är sångerska och mycket duktig musiker hon också. Jag har hört henne sjunga och kula i Nässjö kyrka.
Jag tyckte nog att jag hörde ordet "tradition".... gissningsvis blir det mer samarbete! Hoppas hoppas!