söndag, september 28, 2014

Kulturresa del II

 
Det var riktigt blött och blåsigt när vi gick från Moderna museet till Nordiska och diskuterade vad som är konst och vad som är skräp... Om man bara tänker bort soptunnan (eller är det en konstinstallation?) och att jag råkade hamna framför en skylt som konkurrerar om färgen, så ser det ju riktigt piffigt ut med skrikigt rosa paraply mot det grå...
Här behövde jag inte känna mig dum som inte förstod konsten! Jag fick skärpa mig för att inte stöna högt av glädje inför allt det vackra och allt som jag kände igen och blev nostalgisk över.
Smycken av hår är jag för ung för att ha varit med om, men helt otroligt så skickligt gjort med hårstrån. Funderade på om flickorna sålde håret eller om de gav bort det och fick smycken tillbaka. Kedjor och broscher och blommor. Fantastiskt.
Och så miljöerna... Pappa snickrade ihop ett sånt toalettbord till mig som på bilden nedan, jag hade längtat länge efter att få ett, och på julen innan jag fyllde 10 år var det äntligen klart. Fladdermusfåtölj fick vi ingen, det vill både brorsan och jag ha. Alla andra hade ju... Maken som syns i spegeln är inget museiföremål!
Plötsligt kändes det som att komma hem till barndomens fika med tv-kanna ... Nästan läskigt att det som var så naturligt och modernt då, är på museum nu.
Var det inte Ivar som lagerbokhyllan från IKEA hette? Spånplattemöbler med brun bredspårig manchester... och stålrörsfåtöljer... I mitt studenrum fanns en liknande fåtölj i blå manchester. Vår lagerbokhylla från -75 är numera förpassad till garaget, men den gamla gardinen - väldigt snarlik i alla fall - har fått komma till heders igen...
...efter att ha legat nerpacka några år. Den här köpte jag för dyra pengar till vårt första hem 1975. Kanske ska jag ta fram det stora tygstycken i bredspårig manchester som ligger i min ärvda brudkista?  Göra ett 70-talsrum?
I en monter står den numera utdöda svenska tanten med nylonbag, handväska, hatt och foträta skor och en kappa som var ett måste för 60-åringar på 60-talet.
Näe, men titta! Min virkade chaneljacka har hamnat på museum! Fast, det är ju inte min, för min var blå med vita kanter. Spana in mannen bakom med pepitarutig bilhjälm! Finns det någon kvar som fortfarande minns att bilhjälm var väldigt viktigt att ha?
Efter många "ahhhh - åhhh - kolla!" var det dags att dra iväg till Gamla stan för att utnyttja julklappen vi fick av sonen. Lagom sugna efter många timmars gående. Den här gatan hade vi inte alls hittat till utan att kolla in i mobilen var vi var...
Afternoon tea på Chaikana. Vi valde den franska versionen - gott och fräscht, men inte så våldsamt mycket mat som det var utlovat i reklamen.
 Valfri efterrätt efteråt - smarrigt värre!
 När vi var klara var det inga gäster kvar. Chaikana är ett mycket trevligt ställe.
Jag hade lovat att inte gå in i en massa butiker. Bara två absolut nödvändiga var inplanerade, men när jag fick se en butik med litauiska linneplagg, då kunde jag inte hålla mig. Där hängde en poncho som det ju nästan stod mitt namn på... Rea, dessutom... T.o.m. maken såg att det faktiskt var nåt som jag behöver, så han erbjöd sig att betala! Det tackade jag inte nej till! 
Det var allt från den fullmatade onsdagen - 15 km sammanlagt, enligt stegräknaren. En fin dag, trots regnet. SMHI hade fel, helt fel. Det skulle börja regna först klockan 14, men då slutade regnet som hade strilat ända fram till dess.

Kacklet i bussen från ditresan hade bytt tonart. Mycket dämpat och lugnt på hemresan...

torsdag, september 25, 2014

Kultur i höstregn

Det här är del I av gårdagens Stockholmsresa. Maken och jag hade flera anledningar att sticka iväg en dag till huvudstaden: Den första var att vi fick en te-upplevelse i G:a stan i julklapp av sonen och så ofta som ställen byter ägare vågar vi inte vänta längre. Nästan varje sommar brukar vi ta en tur upp och strosa i Sthlm, men den gången vi hade tänkt oss i somras, var testället under renovering och stängt. Sen har maken varit hårt upptagen som ansvarig för valet i vår kommun och hans hustru tyckte att han behövde koppla av med lite kultur. (Alltså, jag hade gärna strosat i affärer, men då hade han inte följt med!) Först nu gick det att få till det en onsdag när Ringarums buss åker upp för endast 200:-/pp över dagen. Ypperligt! Sitta och slöa och inte tänka på enkelriktat eller P-plats.

Vädret var perfekt - för den som är rädd för bränder i skog och mark... På väg mot första anhalten: Moderna Museet.
I begrundan... jag tror att jag saknar en konstgen. Men - vi har gott om gamla lysrör, så jag skulle nog kunna få till en liknande installation som nedan:
 Den här konsten förstår jag mig inte heller på:
 Här är ytterligare ett konstverk som vi nog kunde få till: spackel på en träskiva, ett uppochnervänt bord med ett ljus och några gamla prylar och en spegel. Alltså, maken och jag ingår egentligen inte i installationen.

Den som har gamla spisplattor över kan också göra konstig konst. Inte skulle jag vilja ha den på väggen, men ... återbruk är väl alltid bra?
Postfack med repa hette visst det här... eller i alla fall ungefär så. Det var i alla fall det det var. Ingen falsk varubeteckning!
Tidig lunch med fin utsikt - ja, att båtentusiasten hellre vred huvudet mot båtarna än mot mig, det fattar ju alla.
Del II kommer lite senare, jag måste nog ta tag i saftkoket som jag drog igång förut. Har fortfarande massor av aroniabär från förra året i frysen och vill åt utrymmet för mina ljuslyktor...

lördag, september 20, 2014

På fest med en nunna?

Den här dagen har jag tillbringat i Vadstena, som ända sedan mitten av 60-talet har en speciell plats i mitt hjärta. Stiftsfest, det är alltså kyrkfest för hela Linköpings stift med en mängd föredrag och aktiviteter. Inget sånt som föranledde en biskop att säga efter en vild fest: "En sån här skiva till och jag får byta stift..." (Något som den yngre generation förstås inte förstår. Men mina kära läsare gör det med all säkerhet.)
 
Nåväl. Jag var där. Och hamnade på fel guidad tur... Det fanns två som vid samma tid utgick från två olika ställen. I programmet stod bara "guidad tur kl 11", så jag råkade hamna i klosterguidningen, men det spelar ingen roll, jag har ändå varit i alla viktiga hus i Vadstena förut och jag har dessutom glömt alla årtal och kunganamn, så det blev en bra repetition.

När gruppen kom uppför trappan till det gamla dormitoriet, stod den här damen vid dörren... Så människolik att det kändes ganska oförskämt att titta så nyfiket - men hon tittade idogt tillbaka utan en blinkning i sina vaxögon. Hon ska föreställa Katarina, dotter till den heliga Birgittas.
I en cell låg hennes "syster" och sov. Kan ha varit högst 2 meter brett rum.  Och i en annan satt ytterligare en syster och läste. Den gamla kungsgården som senare blev Birgittas huvudkloster grävdes fortfarande ut när jag gick i skolan intill, bara några år tidigare hade man upptäckt att det var mer än ett f.d. kloster, så jag var där med historieläraren och klassen och hoppade på plankor och tittade - enbart tillgängligt för realskolans elever under utgrävningen. Sedan har jag varit där på många skolresor.
 För att glädja de yngre fanns en mängd spännande grejer att göra. Jag provade inte dettahäringa. Inte heller åkte jag Segway eller red på en ponny.
Däremot tog jag en promenad utmed strandpromenaden efter den superba lunchen på folkhögskolan. Jag träffade också gamla bekanta från förr, så himla trevligt. Dimman låg ganska tät fram till lunch, men sen blev det desto vackrare och riktigt sommarvarmt.
Birgittasystrarna hade öppnat sin shop och fyllt på förråden med tvålar, ljus, kort och marmelad. Ingen klosterlikör som utomlands... men jag köpte en burk rabarbermarmelad och tänkte på sist när jag var i deras trädgård, på psalmforum med Martin Lönnebo som föreläsare -98 och oss psalmskrivarwannabes som tolv lärjungar i ring... En oerhört stark upplevelse.
Efter att ha strosat runt åtskilliga varv och tittat på allt möjligt, var det dags för mässa med biskop Martin Modéus. Efteråt hörde jag två äldre damer prata om honom:
-Vad bra han var!
-Jaaaa, och så snygg han var sen!

Det blir aldrig försent att uppskatta en stilig karl, tydligen.

Mäktigt var det, med en fullsatt klosterkyrka och eftermiddagssol som sken rakt in på mig där i mängden av sjungande människor. Jag satt långt bak och såg inte mycket av biskopen, men jag såg damen som teckenspråkstolkade - jag tyckte det var extra vackert när hon tolkade sångerna - rytmiskt - jag var helt hänförd.

torsdag, september 18, 2014

Njae...

Jag har ju numera mer tid till mitt förfogande än jag någonsin har haft i livet. Pensionärslivet är annorlunda, verkligen.
 
Det var lätt att sluta med att sätta klockan på tidig ringning, det var lätt att sluta tänka på schema och planering och konferenser. Men... inte lätt att hitta på nåt vettigt att göra när disken, dammsugaren och tvättmaskinen är körda. Speciellt innan allt vanligt vardagsliv kom igång efter semestern. Nu är vardagslivet igång och jag har körer tre dagar i rad, och gympa den fjärde, och har funnit mig tillrätta i den långsammare takten som allt går i nu. Ja, inte mina promenader förstås, de blir allt snabbare.
 
Tid att göra diverse kulinariska experiment har jag gott om. (Liksom tid att sova middag och läsa tidningen noga till frukosten.) Vanlig matlagning tycker jag är ganska trist.  Jag har redan berättat om nässel- och persiljepesto, om torkade blad och aroniabär, persilje- och grönkålschips, men idag har jag gjort nåt nytt: Tadaaaaaa!
 

Chilisås av egenhändigt sådda och uppdrivna frön som utvecklats till slanka knallröda små frukter. Men.... jag lär få sätta i mig denna sås själv. Möjligen kan jag bjuda sonen som kommer ibland på fredagarna och äter. Men maken... nä. Han vill ha snäll mat. Den här, den rensar liksom upp i hals och svalg. Som en liten eldsvåda... Jag prövade en halv droppe för en halvtimme sen och den brinner ännu. Om jag blandar ut en tesked av den med gräddfil, så funkar den nog.

"Men du gör ju så mycket annat... skriver och är iväg på en massa saker!" säger vänner och bekanta när jag ibland gnäller över all tid som blir över. Jovisst, men det gjorde jag förut också, så det är tiden i skolan som blir över. Saknar skollivet gör jag absolut inte. Visste bara inte att det tog så mycket tid och energi.

Jag har en del tankefrön som jag kanske låter växa upp till något att "sässelsytta" mig med. Men de får gro i mörkret ett tag till...

onsdag, september 17, 2014

För 40 år sen var jag ung på ungdomsläger. I helgen var jag gammal på ungdomsläger.

För några veckor sen fick jag en förfrågan om jag ville komma till Gransnäs ungdomsgård och prata om psalmer på ett musikläger för ungdomar. Självklart ville jag det!

Så här vackert var det när vi kom fram med bussen. Lika vackert nu som för 40-50 år sen, då jag ofta var på läger här själv. Som ung. Det kändes faktiskt lite konstigt att komma tillbaka så långt efteråt och ändå känna att ungdomarna fortfarande är precis som vi var: fnissiga, flamsiga, flirtiga... men vi hade inga mobiler.
 

Min stuga, längst bort mot lägereldsudden.... Den hade 12 sängplatser i fyra rum och ett samlingsrum. Trångt som bara den. Men det bodde bara en person till i ett annat rum.

Jag tänkte att det kanske skulle komma högst ett 40-tal ungdomar. Fel hade jag. 70 stycken kom det, från hela stiftet. Trevliga, artiga, glada, fnissiga, kramiga mot varandra och vänliga mot oss vuxna. Härligt att se!

Om alla de som är rädda för att barn och ungdomar ska bli påverkade av religion insåg att i den påverkan ingår vänlighet, kamratskap, skötsamhet och drogfrihet... så kanske de inte skulle vara så rädda. De här ungdomarna slår inte ner någon på gatan...
Jag var riktigt tagen av kvällens aftonbön när stojiga och gapiga och flamsiga ungdomar satt alldeles tysta och lyssnade på prästens korta betraktelse om livet - och sen frimodigt sjöng med i psalmerna...









Dag två.
Det fanns en mängd roliga saker att välja på för ungdomarna på lördagen; spela i band, musikgissning, photoshop, buggkurs m.m. så jag var imponerad av att jag fick några alls på min "skriva låtar-grupp". Det kom fem stycken som fick fart på pennorna även om det inte blev några färdiga sånger. En kille som var duktig på gitarr blev så intresserad att han lärde sig en av Lindas och mina låtar och sen presenterade vi den tillsammans för resten av gruppen på kvällen när det var underhållning.

 Men - jag fick tid för en lång promenad med ett dopp i den ganska svala Assjön också. Långgrunt med sandbotten överallt, precis i min smak. Jag badade inte vid gårdens badplats där det fanns en massa folk (man ser hela Gransnäs längst bort i bilden) utan gick till en tom badplats.
 Pippi Långstrump dök upp under kvällen - jag borde ha filmat den otroligt viga dans som Pippi utförde utan att tappa den orangea golvmoppen...

Just det - mitt viktigaste uppdrag - det måste jag också få berätta om. Jag var faktiskt lite orolig för om de skulle skolka på söndagsmorgonen... En okänd tant som pratar om psalmer.... hm... hur lockande kan det vara? Men de gillade låten som vi sjöng kvällen före och jag gjorde lite reklam för "Får psalmer låta hur som helst?" och lovade att berätta om STIM-pengar och royalty - jag vet att de flesta brukar vilja höra om det.
Och de kom! Allihop. Satt som tända ljus - fnissade på rätt ställen (jodå, det finns en del kul grejer i ämnet och jag har svårt att jobba bort clownen inom mig) och sjöng med i sångexemplen och var den mest perfekta publik jag kan tänka mig. Efteråt kom en hel drös med ungdomar fram och vill ha min mailadress när jag lovade dem att de kunde få noter till de nya sångerna om de ville. Mer nöjd har jag sällan varit.
 
Månskenet lyste upp vägen bort till min stuga på lördagskvällen... Det lilla ljuset till vänster kommer från kräftfiskare som var ute och rodde. Nästan synd att jag inte hade någon att svärma med denna ljuvliga kväll.
 

torsdag, september 11, 2014

Sensommar

Hur många gånger de än säger i tv och skriver i tidningar att brittsommar förekommer först en vecka in i oktober, och bara om det har varit en kall period först, så ser och hör jag folk säga att det är en brittsommar nu... Fel fel fel. Möjligen indiansommar - fast det är inget svenskt begrepp och det är inte bundet till ett visst datum som brittsommar är. 
 
Det var dagens lektion - fast min bildade läsekrets visste förstås redan detta med Birgittas dag den 7 oktober.
 
I går stack jag in till Norrköping och satte en bukett blommor på mina föräldrars (och morföräldrars och morbror och mosters) grav. Där var så vackert redan med planterade ljuslila småastrar eller vad det kan heta, och så fanns det redan stora astrar i en vas. Stenen har brorsan skrubbat ren, så det syns knappt att den legat där i ur och skur i 26 år. Fotot är taget uppifrån, det är därför det ser ut som en konstig vinkel. Min morbror lät förgylla bokstäverna på den upprättstående gravstenen och det tyckte varken farsan eller jag om, så den fick inte vara med på bilden
 Bakom kyrkogården flyter Motala ström och utmed Åbackarna är det helt ljuvligt. Jag mötte en joggande dam, annars var jag helt ensam på promenaden. Fridfullt åt ena hållet...
 ... och åt andra hållet med, men där var det inte så fridsamt förr... det gamla fängelset är stängt numera och ska troligen bli bostäder.
Nu håller jag på att packa och förbereda mig för helgens begivenhet; jag ska på läger! Det är 40 år sedan jag var lägerledare senast. Den här gången ska jag bara hålla i två programpunkter, kanske inte så svårt att gissa att det handlar om att skriva? Jättekul ska det bli. Musikläger för ungdomar från hela stiftet. Jag och datorn är laddade som bara den. Ganska spännande eftersom jag inte har en aning om hur många som kommer eller om de är i början eller slutet av ungdomen. Jag vet bara var och hur dags bussen avgår i morgon eftermiddag och att jag ska vara igång både lördag och söndag.

söndag, september 07, 2014

Söndag med blå himmel

Lyckliga människor är inte alltid tacksamma, men tacksamma människor är alltid lyckliga.... En klokskap hämtad från facebook. Lite banalt, men idag har jag känt mig tacksam hela dagen. Bara att få gå (nåja, åka bil tre mil) till kyrkan i full frihet och vara frisk, mätt och utsövd... Solsken och klarblå himmel - och härlig gemenskap. För att inte tala om lyckan att sjunga i en liten grupp där alla sjunger rent och alla lyssnar in de andras stämmor...
Mellan genrepet och välkomstmässan för vår nya kyrkoherde hann jag sitta i solvärmen en stund och meditera vid den vackra askgravplatsen, passande båtformad ett stenkast från kusten. S:t Anna kyrka ligger som en strandad oceanångare...
Jag har lånat fotot på kören från en av körkompisarna i den andra kören jag är med i, hoppas att jag fick det...En av de roliga sakerna med den här lilla kören är att vi ofta står huller om buller. I dag hamnade jag, sopran, bredvid en av tre altar. Den andra sopranen står mellan en tenor och en bas. Enligt välunderrättade källor lät sången lika bra ute i kyrkan som framme hos oss...