söndag, juli 26, 2015

Mycket semester på bara tre dagar!

Det blir ju mest båtresor för oss, men jag lyckades få igenom en liten bilsemester för att hälsa på vänner som vi inte träffat på länge, och för att se något annat än det gamla invanda, och för att slippa ifrån vinds- och skåpsröjning i några dagar.

Men vad träffade vi på redan på första stoppet? Jo, båtar! 
God lunch åt vi på Idas brygga i Karlsborg.  

Vi åkte vidare till ett litet ställe på landet dit en "gammal" god vän flyttat - inte hade jag fattat att hon bodde granne med Husaby kyrka nu. Jätteroligt att ses igen - vi har känt varandra sedan innan vi var gifta och fick barn, och träffats regelbundet medan barnen var små. Sen går ju tiden så fort att det blivit lite för många år mellan träffarna.

  Vi tog förstås en liten promenad till källan och kyrkan och den gamla borgsruinen - och lite nostalgiska minnen från när vi var där med barnvagn och småbarn blev det förstås! Det där om tidens flykt...
Olof Skötkonung döptes här - och även väninnans barnbarn.

 Maken och jag - ovanligt nog på samma bild.
 Husaby kyrka från ut- och insida

 Efter en natt på hotell i Lidköping åkte vi vidare till Vårgårda. Där träffade vi först Pers kompis från Socialhögskolan - också länge sedan vi sågs - men han kom inte med på bild.

Fredagskvällen och lördagen tillbringade vi med min författande och föreläsande väninna och hennes man - också de boende i Vårgårda. Vi åkte till Nossebro och gick på ett underbart härligt nostalgiskt museum. "Andra våningen". Perfekt 60-talslägenhet.
 Många igenkännande leenden... Stringhylla - hårtork - Bildjournalen - psykedeliska affischer...
 Och ett dukat bor - i bakgrunden en syhörna med mönster som jag kände igen.
 Hur i hela fridens dar kunde man hänga upp de här profilerna på väggen? Jag hade helt glömt att såna var väldigt vanliga.
 Regn, regn, regn.... men vad gör det när man är rustad?
 Faktiskt väldigt vackert ställe även i regn.
 Men jag tyckte synd om brudparet - klänningen måste ha blivit väldigt lerig och blöt. Paraplyer gör sig inte på bild, så de gick ut i regnet. Klänningen var inte i min smak - det var inte blod där bak - nog såg det ut som en störtblödning...
 Efter en god och sen lunch åkte vi hemåt i regnet. Det regnade mycket... och så några minuters uppehåll just där utsikten brukar vara som vackrast.
 Men det var ett kortvarigt uppehåll - det regnade ännu värre längre fram.
Det är dock inte regnet vi kommer att minnas från den här minitrippen. Det var en ljuvlig kväll i Lidköping, med god mat på Stadshotellet. En solig och fin fredag förmiddag när vi strosade runt i Lidköping och shoppade och njöt av småstadsidyllen. Och framför allt: jättehärligt att känna att gammal vänskap inte rostar!

måndag, juli 20, 2015

Tyst det är i huset... tyyyst i huuuset...

Efter ett och ett halvt dygn med barnbarnet är det så tyst nu när hon har åkt hem till sig. Vi hade tänkt åka ut med båten - gick inte, blåst och regn är inget för vår båt. Sen tänkte vi åka ner till kanalen och käka glass om regnet möjligen skulle upphöra. Det såg ut att bli så - åt ena hållet... men från andra hållet kom en makalös skur med skyfall och åska.

Alltså blev det en innedag med mycket sång och musik. En av sångerna kan man avnjuta här. Barnbarnet är så lojal och solidarisk att hon gillar att sjunga mormors låtar.... ja, vi kallar dem så när jag har skrivit texten först. Musiken brukar tillkomma efteråt av olika tonsättare. Just den här har Linda Sandström tonsatt.

Klicka här, så kommer den!

onsdag, juli 15, 2015

Regniga dagar...

Nu behöver jag en liten paus från den verklighet som inte är solig och inramad av blå himmel och glittrande hav, utan dammig och liten unken. Faktiskt tycker jag att det är jätteskönt att få undan en himla massa skräp under sommaren. På vintern är det kallt i garaget och att ränna ut och in till soptunnan i snö är jobbigt. Därför välkomnar jag en mulen dag då och då. Den minnesgoda läsaren kanske undrar hur helvetiskt mycket skräp vi har? För två somrar sen gjorde jag en jätteinsats inomhus och bloggade en massa om det. Men det var med vårt dagliga skräp. Nu har jag efter en massiv tjatinsats fått maken att tömma vinden, en sån där krypvind med stege från balkongen som ingen går upp till i onödan. Jag har aldrig varit uppe ens. Många dammiga lådor blev det...
 
 

25 år och tre dödsbon som vi varit med om att tömma och ta hand om har gett en del prylar - det mesta åkte till tippen/auktionskammaren/återvinningen direkt, men väldigt mycket blev sparat. Barnen var 10 och 12 när vi flyttade hit och mycket från deras barndom åkte direkt upp på vinden. Några lådor med mitt namn på slank upp när mina föräldrar dog för över 20 år sen, och de (lådorna!) har ingen tänkt på sedan dess. Det blev väldigt få nostalgiprylar kvar, kan jag lova!
När regnet vräkte ner nyss, tog jag tag i ett stort porslinsskåp i hörnet, helt otroligt dum konstruktion. Hade det varit snurrhyllor hade det gått att komma åt grejerna, men det var det inte och jag har inte lyckats hitta rätt storlek. IKEA:s är för stor, de är de enda som säljer lösa. Men nu är det ordning! Jag har samlat ihop 28 utspridda glöggmuggar i en skokartong och slängt vattenskadade vasar. Nu är det bara några få prylar kvar som jag blänger på: slänga? spara?

Fast förresten - bjuder jag någonsin 28 personer på glögg???? Hm...

tisdag, juli 14, 2015

Som om det vore sol varje dag

Det går att luras lite med bloggandet. Om jag bara lägger in bilder från båtresor i solsken, då kan det ju verka som om solen alltid lyser på ostkusten. Faktiskt är det lite roligare att det verkar så, än att varannan gång visa de dammiga och lite äckliga lådorna med råttskit i, som vi (=maken) burit ner från vinden och som ingen öppnat på mer än 20 år. Vi har ägnat ungefär hälften av semestern åt de senare. Ytterst lite får vara kvar. 

Förra lördagen stack vi iväg till en ö lite utanför Slätbaken, Risö, med två "gamla" studentkompisar, för att ansluta till ytterligare två som redan låg där med sin segelbåt.


Visst ser de lite gulliga ut när de ligger och kölar med varann?

Hemfärd i lugnt vatten.

Den senaste lördagen tillbringade maken och jag lite längre in i Slätbaken. Ljuvlig dag!

Men - vi bytte plats eftersom det kom rätt mycket svallvågor in från farleden och störde lugnet. Bara rakt över mot den lilla ön som ligger i fonden på bilden ovan. Dit kom inga svallvågor!

Inget ställe för mig att bada på... kolla under vattnet!

Men det var inga tjurar på den här lilla ön (vi har blivit överraskade förr!) så jag vågade hoppa i land.

Jahaja... dags för röjarskiva igen då... Garagelådorna är klara för tippen, men köksskåpen behöver röjas ur.

måndag, juli 06, 2015

Högtryck

För tredje gången var jag förra veckan på sångkurs i Eskilstuna hos Ing-Marie Janzon. Lika roligt varje gång. Vi var 11 sångare på olika nivåer; några hade aldrig sjungit inför andra och någon proffs med stor vana, och däremellan såna som jag. När någon övar ett moment får vi andra vara med och öva på samma grej, så även när vi sitter och lyssnar och inte får egen lektion är vi aktiva. Det är en extra bonus att se och höra de andras utveckling, vi gläds med varandra och peppar. Rena glädjekicken, och Ing-Marie är en fantastisk sångcoach som lyckas få oss att göra mer än vi tror att vi kan.
 
 
Här är det uppvärmning kring flygeln. Kursen är hemma hos Ing-Marie i hennes stora vardagsrum. Mat och fika ingår och vi känner oss hemma i det härliga huset. Jag bodde i gäststugan i trädgården, rena lyxtillvaron...
 Här är det jag som får en duvning - jag spelade förstås in mina lektioner, fotona är tagna från en av filmsnuttarna.
Inte brottningsmatch, bara en övning för att få mer kraft i rösten.
 
Vi avslutade den fjärde kursdagen med en konsert för "närmast sörjande". Det kom 16 släktingar och vänner och några f.d. kursdeltagare från tidigare år. Vi sjöng ett par sånger gemensamt innan vi var och en stod i rampljuset.
Ing-Marie presenterar oss.

Jag var faktiskt inte så nervös den här gången som tidigare år.

Gruppfoto efteråt - Ing-Maries man är fotograf och fick oss att le samtidigt.

Att jag blev genomförkyld när jag kom hem, det kan jag stå ut med, gnolar fortfarande glatt inuti medan jag vilar mig.


söndag, juni 28, 2015

BLOGGBLAD 10 år

Just den här dagen för 10 år sedan tog jag mina första stapplande tangentslag in i bloggvärlden. Det har varit givande - så många trevliga människor har jag lärt känna. Med denna bukett (som stod på bordet hos svägerskan häromdagen) vill jag tacka alla kära läsare som hängt med, en del ända från starten.

Så här skrev jag första dagen:
Sisådärja! Det ser ut att bli något. Men hur får man nån som läser? Och varför skulle förresten nån vara intresserad? Det har jag själv frågat mig varför jag är, när jag sitter och läser andras privata tankar.
Och jag som en gång i tiden skulle flytta ut ur huset om det kom in en dator genom dörren... Nu får jag knappt plats med mina grejer för alla datorer, och jag får knappt tid att göra nåt annat eftersom jag bara sitter vid datorn.
Skönt med ett flexibelt sinne!


Nu till ett litet potpurri från dagens båtutflykt. Bad och solande i mängd (men inga avklädda bilder nä nä nä!) och på hemvägen stannade vi till på den lilla ön där Capella Ecumenica ligger. Det var gospelgudstjänst med jordgubbsfest. Mycket folk - varmt och skönt och inte så blåsigt som sist jag var där.
 Rena altartavlan bredvid kapellet....
 Och så åkte vi hem - mätta och glada i både kropp och själ. För den som inte är skumögd syns kapellet där på klippan.
 Full fart hemåt!

Jag sticker iväg på kurs i veckan som kommer, och maken har lovat att rensa på vinden under tiden... Ingen har varit där uppe på de dryga 25 år vi bott här, så jag tror att alla kartonger kan gå direkt till sopstationen...


fredag, juni 26, 2015

Snart slut på juni....

Så fort dagarna rullar på - och så lite jag hinner med... i alla fall när det gäller bloggen. Jag ser att allt fler av bloggvännerna droppar av, så det är inte bara jag som slöat till. Men jag blir glad varje gång jag ser att någon har kommenterat och är aktiv.

Midsommar regnade bort...helgen känns passé nu, fast jag försökte hålla kvar och njuta av de vita nätterna de få gånger som himlen inte täcktes av svarta moln. Barnbarnet med mor och bonuspappa, vår son och några fler släktingar förgyllde altanen - som var torr - efter blöt dans.

Onsdagen, som nyss passerat, tillbringade jag med en handfull gamla skolkamrater. Jätteroligt att ses igen och prata urgamla minnen. Men jag vågade bara lägga ut en bild på facebook där alla är med.

Jag hann knappt hem på torsdagsförmiddagen förrän det var dags att åka iväg på kalas till svägerskan som fyllde år igår. Flera syskon till henne och en son med familj dök upp, och vips - så var vi väldigt många i köket, men där finns det plats. En helt underbar dag blev det! Solen värmde gott långa stunder.

Salladssköljning i storfomrat

 Hemtrevligt till tusen...
 Brorsan framför "snickerboa" som inte räcker till för alla hans projekt... Längst bort skymtar en enorm trave med bräder till nya spännande byggnationer.
 Brorsan med fru framför boningshuset i skogen.
Utöver dagens lunch av mangold och sallad fick jag med mig mängder av fläderblomsklasar som nu ligger och gôttar sig i kylen.