torsdag, september 18, 2014

Njae...

Jag har ju numera mer tid till mitt förfogande än jag någonsin har haft i livet. Pensionärslivet är annorlunda, verkligen.
 
Det var lätt att sluta med att sätta klockan på tidig ringning, det var lätt att sluta tänka på schema och planering och konferenser. Men... inte lätt att hitta på nåt vettigt att göra när disken, dammsugaren och tvättmaskinen är körda. Speciellt innan allt vanligt vardagsliv kom igång efter semestern. Nu är vardagslivet igång och jag har körer tre dagar i rad, och gympa den fjärde, och har funnit mig tillrätta i den långsammare takten som allt går i nu. Ja, inte mina promenader förstås, de blir allt snabbare.
 
Tid att göra diverse kulinariska experiment har jag gott om. (Liksom tid att sova middag och läsa tidningen noga till frukosten.) Vanlig matlagning tycker jag är ganska trist.  Jag har redan berättat om nässel- och persiljepesto, om torkade blad och aroniabär, persilje- och grönkålschips, men idag har jag gjort nåt nytt: Tadaaaaaa!
 

Chilisås av egenhändigt sådda och uppdrivna frön som utvecklats till slanka knallröda små frukter. Men.... jag lär få sätta i mig denna sås själv. Möjligen kan jag bjuda sonen som kommer ibland på fredagarna och äter. Men maken... nä. Han vill ha snäll mat. Den här, den rensar liksom upp i hals och svalg. Som en liten eldsvåda... Jag prövade en halv droppe för en halvtimme sen och den brinner ännu. Om jag blandar ut en tesked av den med gräddfil, så funkar den nog.

"Men du gör ju så mycket annat... skriver och är iväg på en massa saker!" säger vänner och bekanta när jag ibland gnäller över all tid som blir över. Jovisst, men det gjorde jag förut också, så det är tiden i skolan som blir över. Saknar skollivet gör jag absolut inte. Visste bara inte att det tog så mycket tid och energi.

Jag har en del tankefrön som jag kanske låter växa upp till något att "sässelsytta" mig med. Men de får gro i mörkret ett tag till...

onsdag, september 17, 2014

För 40 år sen var jag ung på ungdomsläger. I helgen var jag gammal på ungdomsläger.

För några veckor sen fick jag en förfrågan om jag ville komma till Gransnäs ungdomsgård och prata om psalmer på ett musikläger för ungdomar. Självklart ville jag det!

Så här vackert var det när vi kom fram med bussen. Lika vackert nu som för 40-50 år sen, då jag ofta var på läger här själv. Som ung. Det kändes faktiskt lite konstigt att komma tillbaka så långt efteråt och ändå känna att ungdomarna fortfarande är precis som vi var: fnissiga, flamsiga, flirtiga... men vi hade inga mobiler.
 

Min stuga, längst bort mot lägereldsudden.... Den hade 12 sängplatser i fyra rum och ett samlingsrum. Trångt som bara den. Men det bodde bara en person till i ett annat rum.

Jag tänkte att det kanske skulle komma högst ett 40-tal ungdomar. Fel hade jag. 70 stycken kom det, från hela stiftet. Trevliga, artiga, glada, fnissiga, kramiga mot varandra och vänliga mot oss vuxna. Härligt att se!

Om alla de som är rädda för att barn och ungdomar ska bli påverkade av religion insåg att i den påverkan ingår vänlighet, kamratskap, skötsamhet och drogfrihet... så kanske de inte skulle vara så rädda. De här ungdomarna slår inte ner någon på gatan...
Jag var riktigt tagen av kvällens aftonbön när stojiga och gapiga och flamsiga ungdomar satt alldeles tysta och lyssnade på prästens korta betraktelse om livet - och sen frimodigt sjöng med i psalmerna...









Dag två.
Det fanns en mängd roliga saker att välja på för ungdomarna på lördagen; spela i band, musikgissning, photoshop, buggkurs m.m. så jag var imponerad av att jag fick några alls på min "skriva låtar-grupp". Det kom fem stycken som fick fart på pennorna även om det inte blev några färdiga sånger. En kille som var duktig på gitarr blev så intresserad att han lärde sig en av Lindas och mina låtar och sen presenterade vi den tillsammans för resten av gruppen på kvällen när det var underhållning.

 Men - jag fick tid för en lång promenad med ett dopp i den ganska svala Assjön också. Långgrunt med sandbotten överallt, precis i min smak. Jag badade inte vid gårdens badplats där det fanns en massa folk (man ser hela Gransnäs längst bort i bilden) utan gick till en tom badplats.
 Pippi Långstrump dök upp under kvällen - jag borde ha filmat den otroligt viga dans som Pippi utförde utan att tappa den orangea golvmoppen...

Just det - mitt viktigaste uppdrag - det måste jag också få berätta om. Jag var faktiskt lite orolig för om de skulle skolka på söndagsmorgonen... En okänd tant som pratar om psalmer.... hm... hur lockande kan det vara? Men de gillade låten som vi sjöng kvällen före och jag gjorde lite reklam för "Får psalmer låta hur som helst?" och lovade att berätta om STIM-pengar och royalty - jag vet att de flesta brukar vilja höra om det.
Och de kom! Allihop. Satt som tända ljus - fnissade på rätt ställen (jodå, det finns en del kul grejer i ämnet och jag har svårt att jobba bort clownen inom mig) och sjöng med i sångexemplen och var den mest perfekta publik jag kan tänka mig. Efteråt kom en hel drös med ungdomar fram och vill ha min mailadress när jag lovade dem att de kunde få noter till de nya sångerna om de ville. Mer nöjd har jag sällan varit.
 
Månskenet lyste upp vägen bort till min stuga på lördagskvällen... Det lilla ljuset till vänster kommer från kräftfiskare som var ute och rodde. Nästan synd att jag inte hade någon att svärma med denna ljuvliga kväll.
 

torsdag, september 11, 2014

Sensommar

Hur många gånger de än säger i tv och skriver i tidningar att brittsommar förekommer först en vecka in i oktober, och bara om det har varit en kall period först, så ser och hör jag folk säga att det är en brittsommar nu... Fel fel fel. Möjligen indiansommar - fast det är inget svenskt begrepp och det är inte bundet till ett visst datum som brittsommar är. 
 
Det var dagens lektion - fast min bildade läsekrets visste förstås redan detta med Birgittas dag den 7 oktober.
 
I går stack jag in till Norrköping och satte en bukett blommor på mina föräldrars (och morföräldrars och morbror och mosters) grav. Där var så vackert redan med planterade ljuslila småastrar eller vad det kan heta, och så fanns det redan stora astrar i en vas. Stenen har brorsan skrubbat ren, så det syns knappt att den legat där i ur och skur i 26 år. Fotot är taget uppifrån, det är därför det ser ut som en konstig vinkel. Min morbror lät förgylla bokstäverna på den upprättstående gravstenen och det tyckte varken farsan eller jag om, så den fick inte vara med på bilden
 Bakom kyrkogården flyter Motala ström och utmed Åbackarna är det helt ljuvligt. Jag mötte en joggande dam, annars var jag helt ensam på promenaden. Fridfullt åt ena hållet...
 ... och åt andra hållet med, men där var det inte så fridsamt förr... det gamla fängelset är stängt numera och ska troligen bli bostäder.
Nu håller jag på att packa och förbereda mig för helgens begivenhet; jag ska på läger! Det är 40 år sedan jag var lägerledare senast. Den här gången ska jag bara hålla i två programpunkter, kanske inte så svårt att gissa att det handlar om att skriva? Jättekul ska det bli. Musikläger för ungdomar från hela stiftet. Jag och datorn är laddade som bara den. Ganska spännande eftersom jag inte har en aning om hur många som kommer eller om de är i början eller slutet av ungdomen. Jag vet bara var och hur dags bussen avgår i morgon eftermiddag och att jag ska vara igång både lördag och söndag.

söndag, september 07, 2014

Söndag med blå himmel

Lyckliga människor är inte alltid tacksamma, men tacksamma människor är alltid lyckliga.... En klokskap hämtad från facebook. Lite banalt, men idag har jag känt mig tacksam hela dagen. Bara att få gå (nåja, åka bil tre mil) till kyrkan i full frihet och vara frisk, mätt och utsövd... Solsken och klarblå himmel - och härlig gemenskap. För att inte tala om lyckan att sjunga i en liten grupp där alla sjunger rent och alla lyssnar in de andras stämmor...
Mellan genrepet och välkomstmässan för vår nya kyrkoherde hann jag sitta i solvärmen en stund och meditera vid den vackra askgravplatsen, passande båtformad ett stenkast från kusten. S:t Anna kyrka ligger som en strandad oceanångare...
Jag har lånat fotot på kören från en av körkompisarna i den andra kören jag är med i, hoppas att jag fick det...En av de roliga sakerna med den här lilla kören är att vi ofta står huller om buller. I dag hamnade jag, sopran, bredvid en av tre altar. Den andra sopranen står mellan en tenor och en bas. Enligt välunderrättade källor lät sången lika bra ute i kyrkan som framme hos oss...

lördag, september 06, 2014

Solskensdag

Det är mycket roligare att skriva om härligt soliga dagar då det händer nåt roligt, än att skriva om de där andra dagarna som handlar om att skynda sig ut mellan skurarna, om att skura, stryka, tvätta, diska... etc.
Igår blev en sån fin dag. Maken, som jobbar både vardag och helgdag och till senan kväll under valperioden (tack och lov inte som politiker, utan som ansvarig tjänsteman), kunde ta eftermiddagen ledig - och så stack vi iväg ut till Stegeborg och Båten. Den heter så. Båten. Dålig fantasi, jag vet...
 
 Skepparn har rutin på att få den körklar, så det tog inte många minuter förrän Stegeborgsruinen försvann ur sikte.
 Sommartid brukar den här platsen - bästa playan inom femton minuters väg (i 23 knop) - vara upptagen. Vi är ju inte särskilt morgonpigga av oss, men igår var den ledig. Det var de flesta ställena... Så tyst och skönt, förutom när jag plaskade i vattnet. Ganska många dopp blev det. Jag tycker att det är skönt när vattnet svalkar, i somras var det ju rena varmbadet.
 Jag tröttnar aldrig på att bara titta på havet...
 Så här glad blir jag av det...
Och nu hör jag valarbetaren komma hem... måste ner och leta fram tofflorna.... *fniss fniss*

onsdag, september 03, 2014

Dagens prestation

Jag sätter inte igång Sportstracking-appen särskilt ofta i mobilen, men nu ville jag se om den lilla öglan längst ner i bild gjorde någon skillnad. Och det gjorde den... ca 4 minuter tog den. Jag går i hjulspåren på åkern, som ännu inte är plöjd - och drömmer om att det ska bli skare där framåt våren, som det var förra vintern när jag kunde gå precis var som helst på alla ljusgröna fält - ja, då var de förstås vita... Lite fram och tillbaka blir det, men det gör mig inte ett dugg, jag stortrivs på gamla järnvägsspåret. Hade jag kommit ihåg att dra igång mobilen när jag lämnade hemmet, hade det nog blivit 6 km.
 Det är vackrare än vad det ser ut på kartan... speciellt en sån här dag med små sommarmoln som dröjt sig kvar.
Rönnbären lyser förföriskt när jag närmar mig hemmet (med lite värk i fötterna... men den går snart över). Tredje dagen på raken med denna promenad. I morgon (om jag inte försover mig) blir det gympa kl 9 i stället.

tisdag, september 02, 2014

Dagens lunch

Det är så bra att få matidéer från andra bloggare - en snabb och enkel men mättande lunch fick jag tips till av Klimakteriehäxan och prövade den redan i fredags. Kanongott. Syns längst bort i bild. Men i dag blev det förrätt också: senapsdressingsmarinerade (egna!) rödbetor, egna tomater och squash, men köpt broccoli. Nu är jag så mätt och nöjd - att jag tänker vila mina välpromenerade fötter i soffan. 
 
 
Medan jag åt bildens lunch, puttrade rotsaker i en jättegryta och är nu klar för att ätas när maken kommer och resterna hamnar i frysen. Men - jag kommer att få spä ut makens portion med "kräm fräs" för jag testade att ha i lite av den hemmaväxta chilin... och han gillar inte starkvaror av något slag. Jag däremot tyckte att det blev perfekt tryck i soppan.