Studiebesök

I onsdags hade barnbarnet studiedag och äntligen passade det med logistik och annat att vara med på mormors jobb. Från skolan blir det förstås inga bilder, men jag kan berätta att det var hur kul som helst. För oss båda två. Första lektionen hade jag musik i en trea för att öva sommarsånger och barnbarnet kunde förstås allihop och satt bredvid mig bakom pianot och sjöng med.

Att flickorna i den gulliga klassen tog med henne till gungorna var dagens höjdpunkt. Hon sa sen att rasten nog bara var en minut... så fort gick det roliga.

Sen hade jag några lektioner med mina invandrade barn och de blev förstås mer motiverade att prata när hon var med och spelade spel och ställde frågor. Den elev som alltid svarar mig på engelska och vet att jag förstår och därför inte ids bemöda sig om att försöka på svenska, visade sig kunna få till riktigt bra svenska när nu inte barnbarnet klarade hennes engelska. Jodå, barnbarnet försökte allt prata engelska och bjöd frikostigt på att eleven höll på att fnissa ihjäl sig när det blev uppåt väggarna fel. Friskt vågat... etc.

Sen satt det fint med fika efter en fullmatad dag. Fast bara en av oss behövde vila ... inte svårt att gissa vem, va? Och visst fick jag vila i soffan, bara jag kompade på gitarr under tiden. 

Jag hade förstås kameran med i soffan. Barnbarn är väl ihop med katter och hundar det vanligaste fotomotivet i världen? Mormödrar kan lätt bli lite suddiga...

Sång sång sång... Jag älskar förstås hennes val av intressen... Noterar med glädje att rösten blir allt kraftigare och säkrare. Men det engelska uttalet ska vi nog slipa lite på.

Perforerade veckor...

Tänk, jag får aldrig nog av den här sortens veckor som perforeras av lediga dagar lite nu och då. Det spelar ingen roll att jag alltid är ledig från skolan måndag och fredag, de här extra dagarna känns extra lediga.

Jag har ju längtat hejdlöst efter att få slippa vinterkängor och långkalsonger, men ... det vete tusan om det inte är snäppet vackrare på vintern...Samma vy vid ungefär samma tidpunkt på dagen.
 *duckar för tangentbord som kommer farande genom luften*

Sol, åska och regn...

Det har mest blivit väder och vind i bloggen senaste tiden, när jag väl öppnar den! Mycket annat som jag prioriterar har det blivit, och jag har blivit lite mer restriktiv med vad jag skriver om. Vårtecken som jobbar hårt på sommarens andra dag (den var rätt kort, för efter några ljuvliga timmar kom regnet och åskan) har jag sett i den fina prästgårdsparken som jag bor bredvid. Alltså... fin och fin... väldigt skräpigt har det blivit eftersom ingen sköter om den längre, men bokarna är vackra!



Första maj

Nu äntligen har skuggorna kortats av och tunna vårjackan är framplockad.  

På bara två dagar har det börjat lysa grönt utmed min promenadväg. Jag är så glad att jag slipper pulsa i snö - det har inte varit lättvandrat det senaste halvåret.

Blåsipporna, som såg så väldigt många ut häromdagen när de inte hade öppnat sig, verkade inte alls vara så många i utslagen form. Plockade är de nog inte, för de växer vid en nästan igenvuxen stig  - i den skog som syns i bakgrunden på bilden ovan.

Det blev bara två arbetsdagar för mig den här veckan - och så bara två nästa vecka också. Tänk om jag skulle ta mig samman och göra nåt nyttigt då... som att åka in till stan och vårfräscha upp garderoben? Eller tvätta fönster? Hm... vi får se vad som lockar mest.

Äntligen!

Jag vet ju att de här inte är årets första, men jag har faktiskt inte sett några blåsippor förrän idag. Och innan jag kom till den här skogsbacken, såg jag vitsippor i prästgårdsparken. Det är fel ordning i mina ögon. Det var mulet när jag gick min runda, så de små krakarna kurar ihop sig. Men - de finns där!  

Ungefär lika bladigt som på bilden, är det i vår trädgård. Men det är inte så stor idé att sopa undan och göra fint när alla häckar och de flesta buskar ska tas ner i helgen. Ja, inte helt, men det som skräpar intill trappen på framsidan ska bort helt och hållet. Det är ett bestyr med gamla trädgårdar som inget brytt sig om på länge. Jag såg på Trädgårdshjälpen på tv igår och funderade på om jag skulle ringa - men bevekelsegrunden för att få så mycket gratishjälp tror jag inte håller: två lata människor som hellre läser en bok än drar en kratta...

Hemma... hemma...

Åh, vad jag njuter av att komma hem igen - men för att njuta av det krävs ju att jag åker bort. Två dygn på fint hotell har jag roat mig med. På fredagen hade jag sällskap upp till storstan med Musikanta som skulle vara behjälplig i sin dotters hem (jag törs knappt berätta hur vi bar oss åt på bussen när vi testade hennes nya mobils ringsignaler... några rejäla blängar från omgivningen fick vi, som värsta tonårsbrudar fnissade vi...)

Jag tog mig ett par timmars strosande i city innan jag åkte ut till hotellet i Royal Park som Hagaparken tydligen heter numera. Fredagen var grå och kall - men  det hindrade mig inte från en lång promenad och sen dopp i poolen. Nog för att jag är rätt social, men jag gillar att roa mig alldeles ensam också - så tyst och skönt - och jag gör vad jag vill, när jag vill.

På lördagen kom en mängd andra läromedelsförfattare - vi är ett gäng som brukar träffas och utbyta tankar och skratta och ha trevligt. Lite olika konstellationer varje år, men här är några av årets deltagare. Jag är så himla glad att jag har lärt känna de här trevliga damerna. Visst finns det herrar... men ... nej, jag säger inget mer om självupptagna koftgubbar.

Maten... inte att förglömma. Maten är superb på det här stället. Jag missade att fota förrätten, den var bland det godaste jag har ätit, så den slank ner snabbt. Hjortfilé... inte dumt det heller.

Och sen lite glass på det...

Både lördag och söndag sken vårsolen... och isen ger sig snart. Jag såg diverse fåglar och blommor - och mängder av barärmade joggare i parken. 

Så var det förstås både årsmöte och föreläsningar. Brandmannen Lars Gustafsson, ni vet han som nästan brann upp för 30 år sen, berättade om sina erfarenheter och gav oss en lektion i vad äkta empati betyder. Jag såg att det var fler än jag som torkade en tår i ögonvrån...  och Lars --- FEL FEL FEL, Hans Rosling pratade om ... ja, fort gick det... hur sammanfattar jag en timme som i rasande fart avhandlade nåt som tar betydligt längre tid att begripa? Befolkningsökningen och bistånd som det ser ut i verkligheten kontra hur politiker och allmänheten ser det...

Men - nu är jag hemma i verkligheten igen och tycker att det är sååååå skönt att jag inte behöver bo bakom galler som vissa andra i den där fina parken. 

Frusna bokblad...

Jag kan väl inte påstå att jag frös själv på dagens promenad, i samma mundering som jag har haft hela vintern. Men jag träffade andra små bokblad som var infrusna i isen och inte såg ut att må bra.