lördag, oktober 18, 2014

Gomorron

Vår lokaltidning har bett att få in Go'morrontexter från sina läsare, och jag hakade förstås på... Inget honorar, men för mig som lider av skrivklåda är det roligt ändå, känns som en klapp på axeln. Det svåraste var att få det till de ganska exakt 1000 tecken som det fick vara. Så för er som inte läser vårt lokalblad, här är det: Bilden går att klicka upp till läsbart format. 
 

tisdag, oktober 14, 2014

Ett foto i timmen

Jag brukar inte hänga på EFIT, men idag fick jag ett ryck.
Att figurera i pressen låter oftast negativt, men såna här gånger gör jag det gärna!
 Tidningen är läst - solen skiner... utsikten från soffan lockar. Omblommande orkidé gläder mig.
 Äntligen är diskmaskinen klar! Den törs jag inte gå ifrån medan den är igång.
 (Det tog inte en timme att komma utanför dörren, men jag fotade det här trädet dels om "nyrakat", dels som lite lätt utvuxet, och nu är jag glad för att vi inte tog bort det när det såg ut som tre pinnar. Det var någon av läsarna för länge sen som var nyfiken på hur det skulle bli.)
 Alldeles enormt underbart på dagens promenad på det gamla järnvägsspåret som är nästan igenvuxet på vissa ställen.
Min runda tar en dryg timme, så det blir en självis mot slutet av promenaden. Ingen risk att jag blir förväxlad med vare sig rådjur eller vildsvin, va?
 Det här är nog hösten sista ljuslykta med frusna sommarblommor i. Ja, den sista på länge, för nu är frysen full.
Har fixat in ett foto på mig som medarbetare i Lecturas monter på Skolforum. Ska bli jätteroligt att hjälpa Eva att sprida hennes böcker och kunskaper!
Blev visst fast en lång stund vid datorn - har mailat ut texter till barnkören, vi ska sjunga på söndag och jag kom på ytterligare en vers till en kort sång när jag var ute och gick.... Och så kollade jag förstås Facebook och fick se att förlaget just idag trycker den här sången. Vad den handlar om säger jag inte...
Dags för mat - så återkommer jag sen.

En dryg timme senare: Mer rafflande texter har jag läst, men jag måste ju vara förberedd inför Stiftsfullmäktige på fredag. Ändå skönt i soffan på värmefilten med min herrängel som svävar där ovanför. Det är alltså inte någon spyflyga, utan en herrängel.
 
Aj då, jag glömde ta fram kameran... men gott var det. Svampfyllda gratinerade pannkakor. Med trattkantarellerna från förrförra onsdagen. Nu orkar jag sjunga hela kvällen, men först ska jag se vad som sig i riket tilldragit haver.
 
 
Vår lilla vokalensemble, som jag la in en bild på häromdagen, är inte stor. Minsta frånvaro märks. I kväll var vi bara sex stycken, men bra gick det ändå. Så ljuvliga sånger - och inte bara för att en av dem har text av mig. Locus iste är bland det vackraste jag vet. Den andra, egna, har jag bara hört som solosång förut.
Nu ska jag titta ifatt på teve - Under the Gunn börjar jag med, sen är det ett svenskt sy-kläder-program som börjar, det måste jag också se. Nåt foto från sängen blir det inte - så jag avslutar den här EFIT-dagen nu.

onsdag, oktober 08, 2014

Uppdaterad solskensdag

Åh, vad härligt! Solen skiner igen. Kanske lite brittsommar? Nu som först är det dags för den. Igår frös jag när jag gick min promenad, men idag verkar det vara varmare.

Det blir ingen långpromenad idag. Jag sitter här duschad och klar, har packat korgen för att ge mig iväg ut till Östra Husby på Vikbolandet. Om två timmar ska jag iklä mig rollen som min mormors mormor igen. Jag har tappat räkningen, men det närmar sig nog 25 gånger. Och tänk! Jag är pirrig inför varje föreställning. Det behöver jag egentligen inte, för jag kan min monolog och jag har små fusklappar i bibeln som jag håller i och citerar något lämpligt ur den om jag behöver kika. ("Saliga äro de bedrövade, ty de skola få hugsvalelse"... det blir nästan lite bisarr humor över det när alla omkring henne dog och det ena värre än det andra drabbade henne... )

Men - det är så mycket annat som kan hända, som kan få mig att tappa koncentrationen. Det går åt mängder med energi att gå in i en roll (jag är ju amatör!) och  berätta trovärdigt om mitt liv på 1800-talet.

En gång, ute på landet, kom några ungar och kikade in genom fönstren längst bak i salen, de gjorde miner och flamsade - det var bara jag som såg dem, publiken tittade ju på mig, men det räckte för att jag skulle komma ur den rätta känslan för en liten stund. I måndags, när jag framförde monologen senast, märkte jag att alla plötsligt tittade mot dörren vid sidan om... en tant med rullator behövde hjälp för att komma in, hon var lite försenad, och det är klart att allas ögon drogs dit medan jag pratade. Bara för en halv minut, men... det är en störning som jag märker. Förra året var det en mikrofon som låg på i närheten och när jag kom för nära med min "mygga" så tjöt det i högtalarna... Proffs kan säkert förbise såna störningar, och jag tror inte egentligen att någon märker att jag blir störd, men JAG märker det!

Fast oftast brukar allt sånt fungera, som väl är. Idag känner jag nog ingen i publiken. De gånger jag gör monologen och vet att det sitter en mängd bekanta i publiken, då är det pirrigt på ett annat sätt... om de inte har sett när jag åbäkar mig och brer på med den värsta "öschöttska" jag kan och uttryck som jag hörde mormor (f- 1882) säga. Någon gång har det kommit fram personer efteråt som varit släkt med någon av dem jag berättar om, eller bott på samma gård,  och en gång kom min sysslings man fram, den sysslingen vars far forskat fram alla fakta om Britta-Cajsa Andersdotter. Han kände igen historien!

Jag vet att jag har visat den här bilden förut, men jag räknar inte med att mina kära läsare memorerar allt jag visar, och några nytillkomna finns det ju också.

För 38 år sen hade jag en annan väska packad och klar... men då var det BB jag skulle till...

Uppdatering med rapportering:

Nu är jag hemma igen, några timmar senare. Solen lyser fortfarande. Så fina blommor som jag fick, måste jag nog städa lite, så att de kommer till sin rätt.

Jag kan meddela att det gick alldeles förträffligt bra med monologen idag. MEN - det hände något som aldrig hänt förut: När vaktmästaren fixade med ljudet från min mikrofon, så gick radion igång, klassisk musik ... mycket svagt, men ändå. Prästen (programansvarig) och publiken trodde att det hörde till, för det började just när jag började prata. Jag blev lite ställd - trodde att någon i ett angränsande rum dragit på musik... mycket störande för koncentrationen, men ingen mer än jag verkade märka den, så jag fick säga till att jag hörde musik och frågade om någon radio stod på. Då sprang någon fram och stängde av - hörselslingan var felkopplad av misstag... men som sagt - de trodde att det var bakgrundsmusik som jag hade styrt med. Alltid händer det nåt... men det kändes riktigt bra trots det. Toppenfin lokal och mycket folk, bortåt 60 personer. Så pass långt ute på landsbygden brukar det inte komma så många.
Eftersom jag så nyligen kört monologen, kom jag ihåg allt utan att titta i bibeln/fuskmanus. På hemvägen kände jag att jag hade tappat en händelse, men den var inte så viktig för sammanhanget, och ingen saknade den förstås eftersom ingen hört det förut.
 
Jag blir lite hög av så mycket lovord och beröm, bäst att jag tar mig an vardagssysslor nu och kommer ner på jorden (den som är indragen på golvet... ) Faktiskt tyckte jag att den här repliken efteråt var enormt rolig att få: "Hur kan du förställa rösten så?" För jag GÖR inte det. Det är helt min egen röst fast den blir annorlunda så fort jag får på mig sjalett och förkläde och tänker på min mormor Hilda och hur hon prate' o sto' i.

måndag, oktober 06, 2014

Måndag

I dag är det grått ute och mörkt inne - så jag tittar lite extra på bilderna från igår kväll. Efter att ha sjungit med ena kören på förmiddagen, ätit lite rester och slumrat en stund på dem - ja, "på" = "efter" förstås, blev jag upphämtad i en liten tuff BMW för färd mot nästa sjungning, med den andra kören.
 
 Solen höll just på att gå ner bakom Skällviks kyrka. Så vackert att det gjorde ont...
Och nej, kyrkan lutar inte. Det var bara min mobil som gjorde det - och jag är för lat för att försöka åtgärda det. Kyrkan ligger nära Stegeborgs slottsruin, vid infarten till Slätbaken. När den byggdes gick vattnet nästan ända upp till kyrkan. Nu är det några hundra meter till vattnet.
Här är S:t Anna vocalensemble igång med en Mendelssohnlåt som heter Doxologi. Lite märklig titel på en vacker liten sång. Bilderna tog utan blixt, men de får duga.

Vi står lite olika och blandar oss huller om buller. Det är bra träning att höra andra stämmor runt omkring och behöva hålla sin stämma utan direkt stöd av andra. På nedre bilden syns vi alla nio. Det lär vara så att akustiken i kyrkan blir bäst om man står längst bak i just den här kyrkan.

Nu ska jag ta tag i den här dagen. Plocka fram sånger till barnkören i eftermiddag och damma av Britta-Cajsas utstyrsel - i kväll ikläder jag mig rollen som min mormors mormor igen. Ett halvår sen sist, så jag har fått läsa på lite. Men det mesta satt. Det är säkert 20:e gången jag framför den monologen.

lördag, oktober 04, 2014

Oktoberdag

I onsdags var jag i skogen med kompisen Eva, som vet var man hittar svamp här i trakten. En helt enkelt ljuvlig dag med mossig skog - mycket saftigare grönt allting än vad det verkar på mobilbilden.
 
 
Mindre ljuvlig var bekantskapen med den elaka och närgångna älglusen/älgflugan... Jag har aldrig träffat på den tidigare, konstigt nog. Det är ju inte första gången som jag är i skogen... En liten ettrig rackare som suger sig fast med fötterna och kastar av sig vingarna så fort den hittar hud... Att den inte ser skillnad på mig och en älg? Den har väl för små ögon? För liten är den, bara några millimeter. Men den hade många kompisar och de kröp in under kragen... efter duschen kom det fram en ur håret, trots att jag lusade av mig så noga först... När jag fick höra att min svägerska hyst en i öronvindlingarna i flera dagar, blev det ytterligare en avlusning.
 Det syns knappt vad det är på bilden nedanför, men jag blev väldigt glad över att se långskägget hänga från en torr gren. Skägglaven växer bara i ren luft!
Det blev en del att ta hand om när jag kom hem. Trattisar och taggisar hittade jag själv, men den svarta trumpethögen fick jag av Eva. Hon har skåpen fyllda med torkad svamp sen tidigare.

söndag, september 28, 2014

Kulturresa del II

 
Det var riktigt blött och blåsigt när vi gick från Moderna museet till Nordiska och diskuterade vad som är konst och vad som är skräp... Om man bara tänker bort soptunnan (eller är det en konstinstallation?) och att jag råkade hamna framför en skylt som konkurrerar om färgen, så ser det ju riktigt piffigt ut med skrikigt rosa paraply mot det grå...
Här behövde jag inte känna mig dum som inte förstod konsten! Jag fick skärpa mig för att inte stöna högt av glädje inför allt det vackra och allt som jag kände igen och blev nostalgisk över.
Smycken av hår är jag för ung för att ha varit med om, men helt otroligt så skickligt gjort med hårstrån. Funderade på om flickorna sålde håret eller om de gav bort det och fick smycken tillbaka. Kedjor och broscher och blommor. Fantastiskt.
Och så miljöerna... Pappa snickrade ihop ett sånt toalettbord till mig som på bilden nedan, jag hade längtat länge efter att få ett, och på julen innan jag fyllde 10 år var det äntligen klart. Fladdermusfåtölj fick vi ingen, det vill både brorsan och jag ha. Alla andra hade ju... Maken som syns i spegeln är inget museiföremål!
Plötsligt kändes det som att komma hem till barndomens fika med tv-kanna ... Nästan läskigt att det som var så naturligt och modernt då, är på museum nu.
Var det inte Ivar som lagerbokhyllan från IKEA hette? Spånplattemöbler med brun bredspårig manchester... och stålrörsfåtöljer... I mitt studenrum fanns en liknande fåtölj i blå manchester. Vår lagerbokhylla från -75 är numera förpassad till garaget, men den gamla gardinen - väldigt snarlik i alla fall - har fått komma till heders igen...
...efter att ha legat nerpacka några år. Den här köpte jag för dyra pengar till vårt första hem 1975. Kanske ska jag ta fram det stora tygstycken i bredspårig manchester som ligger i min ärvda brudkista?  Göra ett 70-talsrum?
I en monter står den numera utdöda svenska tanten med nylonbag, handväska, hatt och foträta skor och en kappa som var ett måste för 60-åringar på 60-talet.
Näe, men titta! Min virkade chaneljacka har hamnat på museum! Fast, det är ju inte min, för min var blå med vita kanter. Spana in mannen bakom med pepitarutig bilhjälm! Finns det någon kvar som fortfarande minns att bilhjälm var väldigt viktigt att ha?
Efter många "ahhhh - åhhh - kolla!" var det dags att dra iväg till Gamla stan för att utnyttja julklappen vi fick av sonen. Lagom sugna efter många timmars gående. Den här gatan hade vi inte alls hittat till utan att kolla in i mobilen var vi var...
Afternoon tea på Chaikana. Vi valde den franska versionen - gott och fräscht, men inte så våldsamt mycket mat som det var utlovat i reklamen.
 Valfri efterrätt efteråt - smarrigt värre!
 När vi var klara var det inga gäster kvar. Chaikana är ett mycket trevligt ställe.
Jag hade lovat att inte gå in i en massa butiker. Bara två absolut nödvändiga var inplanerade, men när jag fick se en butik med litauiska linneplagg, då kunde jag inte hålla mig. Där hängde en poncho som det ju nästan stod mitt namn på... Rea, dessutom... T.o.m. maken såg att det faktiskt var nåt som jag behöver, så han erbjöd sig att betala! Det tackade jag inte nej till! 
Det var allt från den fullmatade onsdagen - 15 km sammanlagt, enligt stegräknaren. En fin dag, trots regnet. SMHI hade fel, helt fel. Det skulle börja regna först klockan 14, men då slutade regnet som hade strilat ända fram till dess.

Kacklet i bussen från ditresan hade bytt tonart. Mycket dämpat och lugnt på hemresan...

torsdag, september 25, 2014

Kultur i höstregn

Det här är del I av gårdagens Stockholmsresa. Maken och jag hade flera anledningar att sticka iväg en dag till huvudstaden: Den första var att vi fick en te-upplevelse i G:a stan i julklapp av sonen och så ofta som ställen byter ägare vågar vi inte vänta längre. Nästan varje sommar brukar vi ta en tur upp och strosa i Sthlm, men den gången vi hade tänkt oss i somras, var testället under renovering och stängt. Sen har maken varit hårt upptagen som ansvarig för valet i vår kommun och hans hustru tyckte att han behövde koppla av med lite kultur. (Alltså, jag hade gärna strosat i affärer, men då hade han inte följt med!) Först nu gick det att få till det en onsdag när Ringarums buss åker upp för endast 200:-/pp över dagen. Ypperligt! Sitta och slöa och inte tänka på enkelriktat eller P-plats.

Vädret var perfekt - för den som är rädd för bränder i skog och mark... På väg mot första anhalten: Moderna Museet.
I begrundan... jag tror att jag saknar en konstgen. Men - vi har gott om gamla lysrör, så jag skulle nog kunna få till en liknande installation som nedan:
 Den här konsten förstår jag mig inte heller på:
 Här är ytterligare ett konstverk som vi nog kunde få till: spackel på en träskiva, ett uppochnervänt bord med ett ljus och några gamla prylar och en spegel. Alltså, maken och jag ingår egentligen inte i installationen.

Den som har gamla spisplattor över kan också göra konstig konst. Inte skulle jag vilja ha den på väggen, men ... återbruk är väl alltid bra?
Postfack med repa hette visst det här... eller i alla fall ungefär så. Det var i alla fall det det var. Ingen falsk varubeteckning!
Tidig lunch med fin utsikt - ja, att båtentusiasten hellre vred huvudet mot båtarna än mot mig, det fattar ju alla.
Del II kommer lite senare, jag måste nog ta tag i saftkoket som jag drog igång förut. Har fortfarande massor av aroniabär från förra året i frysen och vill åt utrymmet för mina ljuslyktor...