I onsdags hade barnbarnet studiedag och äntligen passade det med logistik och annat att vara med på mormors jobb. Från skolan blir det förstås inga bilder, men jag kan berätta att det var hur kul som helst. För oss båda två. Första lektionen hade jag musik i en trea för att öva sommarsånger och barnbarnet kunde förstås allihop och satt bredvid mig bakom pianot och sjöng med.
Att flickorna i den gulliga klassen tog med henne till gungorna var dagens höjdpunkt. Hon sa sen att rasten nog bara var en minut... så fort gick det roliga.
Sen hade jag några lektioner med mina invandrade barn och de blev förstås mer motiverade att prata när hon var med och spelade spel och ställde frågor. Den elev som alltid svarar mig på engelska och vet att jag förstår och därför inte ids bemöda sig om att försöka på svenska, visade sig kunna få till riktigt bra svenska när nu inte barnbarnet klarade hennes engelska. Jodå, barnbarnet försökte allt prata engelska och bjöd frikostigt på att eleven höll på att fnissa ihjäl sig när det blev uppåt väggarna fel. Friskt vågat... etc.
Sen satt det fint med fika efter en fullmatad dag. Fast bara en av oss behövde vila ... inte svårt att gissa vem, va? Och visst fick jag vila i soffan, bara jag kompade på gitarr under tiden.
Jag hade förstås kameran med i soffan. Barnbarn är väl ihop med katter och hundar det vanligaste fotomotivet i världen? Mormödrar kan lätt bli lite suddiga...
Sång sång sång... Jag älskar förstås hennes val av intressen... Noterar med glädje att rösten blir allt kraftigare och säkrare. Men det engelska uttalet ska vi nog slipa lite på.















